The words of the prophets

Jag har svårt att ta till mig att allt är riktigt perfekt ibland. Jag måste tänka på det från andra hållet med-det kommer gå sämre, detta kommer försvinna, personer kommer inte alltid finnas där. Men det är ju så livet är, eller hur? Att saker kommer och går, man bestämmer egentligen bara hur mycket man ska bry sig om det för man har oftast inte mycket att säga till om när det händer. Men man kan inte alltid bara tänka på sig själv och hur man själv kommer må över det, man måste se hur andra mår av att göra stora förändringar som gynnar dem, även om det skadar en själv. Även om det är hårt att acceptera är det ibland nödvändigt. Allt har ett slut och man väljer hur man ska ta det. Sail on silvergirl, sail on by.
Men inte denna gång. Aldrig. Jag kommer inte tänka så. Jag kommer kämpa för att leva i nuet och bara leva fullt ut varenda sekund, för att det vi har är speciellt. I'm sailing right behind, like a bridge over troubled water, I will ease your mind.







Hela min värld gungar. Men det är för att jag har varit på sjön hela dagen och balanssinnet fått sig en omgång. Tro inget annat. Det är ju inte som att jag försöker vara djup eller så. Det skulle jag ju aldrig få för mig.