Away from here

"I'd walk to you if I had no other way
Our friends would all make fun of us
and we'll just laugh along because we know
That none of them have felt this way"

Ibland känns det som om man gör saker man inte borde. Det skadar både andra, en själv och ibland även hela ens omgivning. Folk säger åt en att inte göra det, att sluta, att fortsätta med något annat. Men de vet inte eller hur? De kan aldrig veta hur just Du känner just för en viss sak, person eller situation. I deras ögon ses det så lätt att bara säga hej då till det, men egentligen finns det ingen i hela världen som kan säga en sådan sak till en annan människa, innan den till fullo förstår hur den människan känner. Och det går inte. Aldrig. Jag vet att jag inte är den enda här i världen som känner den här känslan, det gör du med, alla gör det. Det kan vara släktingen som inte förstår vad man ser hos just den killen, det kan vara mamman som inte förstår varför man valde att plugga till skomakare istället för läkare. Eller helt enkelt vem som helst som bara tror och inte vet. Man stannat ju kvar vid personen, saken eller situationen av en anleding-om man inte, som i vissa fall, är tvingad till det. Alla borde tänka efter vad de pratar om innan de ger goda råd till andra. Ser de egentligen vad som sker under ytan eller under de där ögonen som ser vad du menar men likväl stannar vid det du inte kan förstå? Det enda rätta svaret till frågan om varför man gör det är helt enkelt bara att det inte är lönt att förklara för någon som inte kan förstå. Man kan försöka ge så mycket svar man vill, men de svar som är kopplade till individuella känslor går inte att visa för någon annan.
Jag vill inte ens försöka ge svar till människor längre, för ingen förstår. Ta det inte som att just Du är dålig, se det som att jag inte kan förklara. För det går som sagt inte att ge svar som bara finns inom en själv, och som inte går att visualicera över huvud taget.
När jag tänker på det vill jag bara försvinna, eller leva i social exil tills jag inte längre bor kvar här. Som alla andra vill jag ut i världen men inte av samma anledningar, för ingenting är samma för någon annan som en själv. Jag vill inte ut i världen för att göra en skillnad, som många tycker låter så bra. Jag vill ut i världen för att finna mig själv och se hur andra känner. Se om det finns svar på frågor som man aldrig fått svar på. Jag vill ut i världen för att jag önskar att den kunde göra en skillnad i mig. Visa mig de saker jag alltid tänkt över, ge mig alla de stunder och situationer jag aldrig sett och framförallt ge mig hopp. För utom hopp dör man, var det inte så?

En av de värsta saker jag vet är att klaga. Jag hatar det. Helt enkelt av den andledningen att det är mitt eget fel att jag har något att klaga över. Oftast kan man styra sig själv eller det runt omkring en själv för att inte hamna i den sista situationen där man klagar. Jag hatar att klaga för att det är mitt eget fel att jag gör det. Min inställning är fel, och det är en stor del av livet. Inställningen till allt runt omkring oss är det som styr hur vi lever och vilka vi är. Den är i regel fel, för människor verkar inte över huvud taget reflektera över detta fenomen. Ingen funderar över varför de tycker just som de gör, utan fortsätter analysera de omkringliggande problemen-skjuta problemen ifrån dem själva. Är du ledsen för att du inte köpte den där tröjan innan den tog slut? Se det från andra hållet. Hade den inte tagit slut, hade du köpt den och kanske då kanske den blivigt förstörd första dagen. Eller så köpte du den och hade den en lång tid, men du träffade inte den speciella personen som sålde en annan tröja i affären bredvid just den dagen. Hur kan du veta att det du skulle fått hade blivit bättre än det du redan har? Det går inte att veta, för det blev inte så. Är du ledsen över att vara ensam? Varför? För att du redan som barn getts inställningen att ensamhet är något dåligt. Du kan helt ta bort det du först såg som ett problem genom att ändra inställningen till det. Ensamheten kanske gör dig till en starkare person, en person som fler människor kommer vilja vara med i framtiden, om det nu är det du faktiskt önskar. Inte mycket lönt att klaga över de saker man inte kan styra över eller hur? Men en sak kan du styra, din inställning och din individuella synvinkel och uppfattning om saker och ting. Gör det och hjälp andra att göra det, det vinner vi alla på. Regeln är att inte se problem, utan att se en ny möjlighet istället.


Det här är saker som jag går och tänker på hela dagarna. Alla gör inte det, och det är synd, men samtidigt lite befriande. Det gör mig bara mer medveten om vem jag själv är och hur jag ska leva.