Nämen så var den underbara juljäveln över och jag fick episkt bra presenter. Och såg Karl-Bertils jul för första gången. Ja jo jag vet, det är fördjävligt. Men nu blir det varje år det med.
I övrigt är det skönt att träffa alla vänner och att bara ta det lugnt på hemmaplan.
Snart är det nyår. Jag hade tänkt göra en decenniets bästa-lista, men det kommer nog senare. Eller ett 2009 inlägg. Kanske båda kommer inom någon vecka, vem vet?
Mer kaffe, mer Hidden Cameras.
P-
Nämenvafaan.
Är det någon som tror sig ha sett ett sådant här objektiv ligga och skräpa efter att jag varit i närheten? Märkte för ett tag sedan att det var borta och nu visar det sig att jag nog har glömt/tappat bort det hos någon?
Mood:Lite heroisk, lite nere. Karnivool och pepp på att träffa långväga vänner.
Woogie woogie
Varför skulle man sluta önska sig saker till jul bara för att man blir äldre? Värsta jag har hört.
Sista vanliga veckan på jobbet och jag känner mig uppgiven men det räddas något av att jag ser fram emot julen och att träffa alla vänner igen. Ja tack. Alltså fy fan vad jag ser fram emot det. JA!
I lördags natt befann jag och Far oss i källaren på en irländsk pub för att avnjuta lite skitig och alldeles perfekt galen blues. Låga, trånga tegelvalv, en whiskey i ena handen och en kompass i den andra. Mycket människor. På golvet, i taket, på hyllorna. Letar efter en plats att sitta, ger upp, går upp, får mottagning men tappar känslan, ner igen, ner för trappor som får Minas Morgul att blekna. Och denna jävla blues. Denna helt underbart levande blues som kastar ut känslor som råa köttstycken ut på borden framför. Någon flyttar på sin öl men inte fan sitt arsle, kan man ens få sig en sittplats på det här stället? Trummisen drar igång, svetten stänker ner i ölglasen och gitarristen slår ut en tand på någon som står för nära när det är dags för solo. Stämningen ökar och plötsligt har ett Kung Louie-gung brett ut sig sig över det minimala golvet, ut genom gångarna och rakt in i teglet. Sippar på järnet, drömmer mig bort i en nödutgångsskylt. Hela källaren rör sig i ett unisont nanogungande ut mot en horisont och in i djungeln och ut igen. Jag tittar på klockan som inte finns och konstaterar ingenting, såklart. Tänker att det här är speciellt. Det här, det här. Det ska jag aldrig glömma. På vägen ut ser jag till vänster den största whiskeyvägg jag sett och hör samtidigt den fläskigaste raggningsfrasen på länge till höger. Ett sladdrigt "-Har du barn eller?" får avsluta min helkväll, tror jag, men steget innan dörren möts mitt öra av ett vrål som skulle fått en klase hockeykillar att blekna. Dörren stängs och vrålet som ligger kvar blandas snabbt upp med klapprande skor mot stengator. Lång borta hörs en trumpet och en nynnande Kung Louie när jag följer gatan ner mot vattnet. Sakta jag gå genom stan.
Sista vanliga veckan på jobbet och jag känner mig uppgiven men det räddas något av att jag ser fram emot julen och att träffa alla vänner igen. Ja tack. Alltså fy fan vad jag ser fram emot det. JA!
I lördags natt befann jag och Far oss i källaren på en irländsk pub för att avnjuta lite skitig och alldeles perfekt galen blues. Låga, trånga tegelvalv, en whiskey i ena handen och en kompass i den andra. Mycket människor. På golvet, i taket, på hyllorna. Letar efter en plats att sitta, ger upp, går upp, får mottagning men tappar känslan, ner igen, ner för trappor som får Minas Morgul att blekna. Och denna jävla blues. Denna helt underbart levande blues som kastar ut känslor som råa köttstycken ut på borden framför. Någon flyttar på sin öl men inte fan sitt arsle, kan man ens få sig en sittplats på det här stället? Trummisen drar igång, svetten stänker ner i ölglasen och gitarristen slår ut en tand på någon som står för nära när det är dags för solo. Stämningen ökar och plötsligt har ett Kung Louie-gung brett ut sig sig över det minimala golvet, ut genom gångarna och rakt in i teglet. Sippar på järnet, drömmer mig bort i en nödutgångsskylt. Hela källaren rör sig i ett unisont nanogungande ut mot en horisont och in i djungeln och ut igen. Jag tittar på klockan som inte finns och konstaterar ingenting, såklart. Tänker att det här är speciellt. Det här, det här. Det ska jag aldrig glömma. På vägen ut ser jag till vänster den största whiskeyvägg jag sett och hör samtidigt den fläskigaste raggningsfrasen på länge till höger. Ett sladdrigt "-Har du barn eller?" får avsluta min helkväll, tror jag, men steget innan dörren möts mitt öra av ett vrål som skulle fått en klase hockeykillar att blekna. Dörren stängs och vrålet som ligger kvar blandas snabbt upp med klapprande skor mot stengator. Lång borta hörs en trumpet och en nynnande Kung Louie när jag följer gatan ner mot vattnet. Sakta jag gå genom stan.
Pep
Recept på en superpepp á la Davud;
The Hoosiers - Goodbye Mr A
Hevia - Busindre reel
Herman Hermit's - I'm into something good
Steriophonics - Have a nice day
Peter Gabriel - Solsbury Hill
The Music - I need love
Paradiosio - Bailando
Wannadies - You & me song
Razorlight - In the Morning
The Von Bondies - C'mon C'mon
Allt blandas hur som haver tillsammans i en stor skål. Tillsätt sol, fredageftermiddag och bra nyheter. Servera.
The Hoosiers - Goodbye Mr A
Hevia - Busindre reel
Herman Hermit's - I'm into something good
Steriophonics - Have a nice day
Peter Gabriel - Solsbury Hill
The Music - I need love
Paradiosio - Bailando
Wannadies - You & me song
Razorlight - In the Morning
The Von Bondies - C'mon C'mon
Allt blandas hur som haver tillsammans i en stor skål. Tillsätt sol, fredageftermiddag och bra nyheter. Servera.
Ta-dam
Idag fick vi reda på att skivan äntligen går till tryck utan märkbara problem, och med ett jävla flyt kan alla få sig ett ex redan till självaste Julafton nääämen har man höört på fan. Och blev jag bedd att komma på intervju till ett jobb jag skickade CV:t till 12 timmar tidigare, snabba puckar. Och så är det jul snart. Faktum är att det mesta känns rätt spännande nu.
I år slår jag på stort med begagnade presenter, det blir mest känsla då. Hörde att varannan svensk kunde tänka sig att ge begagnat i julklapp i år, det kanske finns lite hopp trots allt!
I år slår jag på stort med begagnade presenter, det blir mest känsla då. Hörde att varannan svensk kunde tänka sig att ge begagnat i julklapp i år, det kanske finns lite hopp trots allt!
Work II
Det är spännande och svårt att söka jobb. Största problemet hittills är att hitta något som verkar tillräckligt utmanande och kul.
Day to remember
Denna morgon låg tunnelbanan helt nere och kaoset spred sig hos folk. Där jag vanligen möts av blippande spärrar och stressade människor möttes jag denna morgon av en köttmassa av människor. Ingen visste vad de skulle göra. Alla stirrade på den rullande texten " ....stora störningar i trafiken, ta extrabuss ..." om och om igen. Vad skulle de nu ta vägen? Någon började springa men ångrade sig, någon slet i sin väska efter något viktigt. Kanske en första hjälpen låda? Eller smink. Eller en latte. I stockholm har alla en latte nära till hands. En kall vind av kollektiv upprördhet, panik och pannsvett mötte mitt nöjda ansikte. Alla såg ut som nötter. Ingen hade en Plan B.
Nyss skulle jag laga lasagne, något som alltid brukar bli en smakorgasmatron av episka mått. Men just denna kväll uteblev det episka. Och allt annat med för den delen. Efter att ha bränt sönder en kastull och den liter ostsås som låg i, och sedan även bränt sönder ett desperat försök till lasagne utan sås gav jag upp. Men fan den som slänger mat. Den är en jävel. Så jag slängde på en knytnäve kryddor och salt i efterhand, som kompensation, och satte mig och åt. Resultatet; en härlig blandning av ingenting och bränd materia. Skjut mig 10 ggr om.
Nyss skulle jag laga lasagne, något som alltid brukar bli en smakorgasmatron av episka mått. Men just denna kväll uteblev det episka. Och allt annat med för den delen. Efter att ha bränt sönder en kastull och den liter ostsås som låg i, och sedan även bränt sönder ett desperat försök till lasagne utan sås gav jag upp. Men fan den som slänger mat. Den är en jävel. Så jag slängde på en knytnäve kryddor och salt i efterhand, som kompensation, och satte mig och åt. Resultatet; en härlig blandning av ingenting och bränd materia. Skjut mig 10 ggr om.
Subscribe to:
Posts (Atom)