Denna morgon låg tunnelbanan helt nere och kaoset spred sig hos folk. Där jag vanligen möts av blippande spärrar och stressade människor möttes jag denna morgon av en köttmassa av människor. Ingen visste vad de skulle göra. Alla stirrade på den rullande texten " ....stora störningar i trafiken, ta extrabuss ..." om och om igen. Vad skulle de nu ta vägen? Någon började springa men ångrade sig, någon slet i sin väska efter något viktigt. Kanske en första hjälpen låda? Eller smink. Eller en latte. I stockholm har alla en latte nära till hands. En kall vind av kollektiv upprördhet, panik och pannsvett mötte mitt nöjda ansikte. Alla såg ut som nötter. Ingen hade en Plan B.
Nyss skulle jag laga lasagne, något som alltid brukar bli en smakorgasmatron av episka mått. Men just denna kväll uteblev det episka. Och allt annat med för den delen. Efter att ha bränt sönder en kastull och den liter ostsås som låg i, och sedan även bränt sönder ett desperat försök till lasagne utan sås gav jag upp. Men fan den som slänger mat. Den är en jävel. Så jag slängde på en knytnäve kryddor och salt i efterhand, som kompensation, och satte mig och åt. Resultatet; en härlig blandning av ingenting och bränd materia. Skjut mig 10 ggr om.
1 comment:
jag tror att lattemuggarna är stockholmarnas nappflaskor. Jag blev helt fascinerad av alla som gick runt med muggar med varm mjölk i.
Post a Comment