Røøøøøøøøøøle

Danskar som skriker
Dammiga tælt
Musik
Øl

Jag ær på Roskilde. Vi hørs.

Curiosity on a Bike

Igår tog jag mig en 2.5 timmes cykelutflykt. På min 50-tals damcykel knarrade jag iväg mot sol och vatten, över broar och under hav. I Ipoden gungade 60-tal och jag svävade fram likt en gammal vråk över de soldränkta vidderna. På varenda udde satt det ungdomar och grillade och söp och jag kunde inte, likt alla utbölingar, säga något annat än att Stockholm är otroligt vackert på sommaren. Massan av människor jag mötte var ett hopkok av idealjagande joggare, slöa slackers, cardiganprydda mustachnötter, piskande pirater, svettiga roddare, promenerande relationer, russin som höll hand samt snoffsiga båtnördar. Och han som fick bottennapp och den alkoliserade mannen bredvid honom som satt och skrev kärleksbrev på en disktrasa.
Och den jävla Solen såklart. Överallt.

Sight

Är det OK att säga svart? Jag provar.
Igår såg jag en svart kvinna som skulle med samma buss som mig. Hon var typiskt klädd för en svensk, modemedveten kvinna som är 37 men inte vill erkänna att hon är en dag äldre än 24. Det som dock fick mig att reagera var ett par riktigt stora ärr utmed hennes ena arm, och det fick mig genast att tänka på alla de livsöden människor bär på. Paus.
(Precis då kom jag på mig själv med att vara fördomsfull. För det jag hade tänkt var att för att hon var svart hade hon haft en fattig tuff uppväxt någonstans i Afrika, och någon gång under denna tid fått dessa iögonfallande ärr. Till slut hade hon tagit sig därifrån och flytt till Sverige).
Play. Nu stod jag stum av insikten av min egen dumhet. Det är klart att det skulle kunna vara så, men chansen att det inte var så var ju faktiskt precis lika stor.

Oh, if you wanna Hi De Ho

Det finns inget bättre än att upptäcka ny musik. Eller återuppleva det man en gång älskat. I veckan lyssnade jag igenom en artist jag en gång lyssnat på mycket under en sommar tillsammans med en person som det senare sket sig med, vilket sen medförde att den artisten var bannad ifrån mitt inre. Det bara gick inte att lyssna på längre, det enda jag tänkte på var den sommaren. Men så förra veckan kom vändningen, jag upptäckte att jag kunde lyssna med nya öron, och att de fem år som nu gått har läkt såren och gjort att jag gått vidare. Kunnat acceptera mitt förflutna och samtidigt se en ljus framtid.

Det var ett skönt steg för mig och jag har verkligen väntat på det, för artisten i fråga är så bra. Nu för tiden har jag lärt mig att jag inte ska lyssna på viss musik under en viss typ av period eller sinnestämning, eller att helt enkelt inte lyssna på något när det för en tid inte går så bra med något i livet. Man lyssnar, betingar och så vips så är det förstörd för obestämd framtid.

Det är hemskt men det händer, som så mycket annat här i världen.

Anger

En till en början urtrött morgon, men med en injektion Mars Volta och svart kaffe, vaknar jag till likt aldrig förr. Värmen stiger, tempot ökar, blodet börjar pumpa. Idag ska jag förbi en djuraffär och säga dem ett par sanningens ord om hur de behandlar sina djur, för sist jag var där var det under all kritik. Lite oroväckande i sig är att jag riktigt ser fram emot att bli förbannad på dem, men så har jag alltid varit.

Empathy

~En liten fråga jag ställde mig själv häromdagen:~
Vilken är den viktigaste känslan?

Spontant skulle nog de flesta svara kärlek på denna fråga. Mer för att man vill det än att det faktiskt är sant. För kärlek är mer än bara en känsla och dessutom grundar det sig i så många olika känslor att det egentligen inte alls går att använda just i detta sammanhang. Enligt mig är grunden till både kärlek och ödmjukhet, empatin. Empatin gör att man förstår vad andra känner, ett slags känslomässigt band mellan två individer. Något man länge såg var unikt med människan, något som till och med skilde oss från djuren, skröt man med. Några av de saker man först sa skilde människan från djuret var att vi använder oss av verktyg och dessutom hade empati. Sedan upptäckte man att schimpanser hade empati, och att vissa apor i Afrika använde sig av pinnar-(läs: verktyg) för att lirka ut eremiter ur deras triumferande stora torn. Men detta är bara en parentes om hur löjligt lika vi är djuren. När man tänker på det förstår man ganska snabbt att evolutionen snarare skapade oss genom att snava till under utvecklingen av aporna, än att faktiskt försöka göra oss till det vi är idag.

Åter till empatin.
Empatin är enligt mig ett krav för att man ska kunna leva runt andra människor. Utan den är man antingen sociopat, eller har spår av Autism. Säger doktorn. Själv säger jag att människan inte kommer långt utan den.