Följande inlägg ska läsas till Takida - Curly Sue.

Jag tror att det som fattats sista tiden är att känna. Det är det som får mig att skriva. Bra i alla fall. Jag har så svårt för att ta farväl, säga hej då. Inte bara till personer och så, utan lika mycket platser och känslor. Den värsta känslan jag vet är att behöva ta farväl till något som man direkt vet aldrig kommer komma igen. Livet går in på nya spår och man står delad och kollar lika mycket bakåt som framåt. All den tid man hade och som man aldrig vill glömma, den kommer alltid ligga i ens minne men samtidigt försvinna lite för varje ny sekund man lever. Och även om man själv alltid kommer komma ihåg, vad är minnet om man inte har någon att dela det med? En illusion lika mycket som ett minne, för man minns bara det man vill minnas.

De träd, buskar, djur, människor och fåglar vi såg susa förbi utanför bilfönstret och den evigt blåa himlen som aldrig tycktes visa oss annat än evig lycka och solskenshistorier. Saker som detta får en att överleva gråblåa dagar utan något som helst hopp. Dödsdagar. Jag har svårt att säga hej då till saker för att jag kopplar så mycket känslor till allt runt omkring mig. I 99% av fallen är det skönt att jag gör det, men ibland önskar jag att jag kunde logga ut från just det sättet att tänka. För utan det skulle jag inte redan sakna de där speciella stunderna och dödligt vackra landskapen. Det här är inget farväl, det är tankarna som far igenom ens huvud när man står vid ett vägskäl, nano sekunden innan man tar ett nytt steg i en ny riktning, mot en oväntad framtid.

You'll be happy

"Skare va lite mer mousserande rosévin?"
"Javisst! Gott vare..smaka lite..svin?"

Jag har haft lite svårt för att koncentrera mig sista tiden. Sista tiden = sista tre veckorna. Jag har inte mycket till aning om varför och det är ju hemskt. Det hemska ligger i att jag garanterat undermedvetet tänker på något som stör mina vanliga tankebanor och på så sätt får mig lite off. Det är lite oroväckande och den enda tröst jag har är att jag tydligen är medveten om det. Det måste ju vara bra? Nackdelen med att veta om det är samtidigt att jag lätt får för mig att jag vet varför jag är off, och det är lätt att ta fel. Enough av det här nu, det enda jag kan säga är att jag inte riktigt är säker på saker och ting. Blogg-skivkrampen är sannerligen en avkomma av denna förvirring.


Jag gillar inte att göra nyårslöften men i år är det fanimej dags att lova mig själv lite saker. Kanske. Hehe.




Inte konstigt att man inte kan koncentrera sig på att skriva saker när saker som detta sker. Hur i helvete kom flugorna in i tavlan? Vad är deras syfte? Hur länge har de varit där?

"Öh grabbar, häng med in hit, verkar coolt"
Lätt.





The wizard of stekos

Fin jul, bra jul. Jag fick lite gammal musik och massor småsaker och en radiostyrd bil! JAA!! Ja sluta tjata ni kommer få se den tids nog, nu ska jag äta mer julmat, dricka öl och lyssna på musik all night long. För nej, det blir inte att gå ut ikväll.

...



We try but we don't have long
We try but we don't belong

You can sing most anything

OH GUD, LÅT LJUDET AV TUSEN SJUNGANDE BARN OCH VACKRA SOLDAGAR LJUDA UT UR MINA SMÅ DATORHÖGTALARE(FÖR ATT INTE STÖRA MINA GRANNAR) OCH SPRIDAS MED JULENS MYS OCH GLÄDJE. OH GUD, GE MIG SOUND OF MUSIC SOUNDTRACKET.

Tack.


"Varsin av detta, får bröderna två
parallella liv, men så olika så
Intressen för konst, mat och musik

historia, bilar och vacker lyrik

Den ena gör konst, den andra ett hus

intresset för musik, sprids likt ett sus

genom buskar och skog, förtsätter det

uppenbart är det, det bästa de vet
Njuter av livet, gör dessa två

så varsin av detta, bröderna få".

Jag gillar att skriva julrim. No shit.


Julen är så lustigt underbar, så otroligt genomarbetad och förutsägbar. Men ändock helt bäst. Denna dagen, dagen innan jul, är magisk. Alla förväntningar på presenter, alla glada miner, all god mat och Kalle Anka. KALLE ANKA liksom. Det är ibland bättre än ens egen födelsedag, för på födelsedagen har man alltid en liten liten uns av dåligt samvete för att man bara får får får och inget ger och all uppmärksamhet bara är på en själv, även om man inte bett om det. Till skillnad är julen så bra på detta sätt, man får OCH ger, och ser andra bli glada. Och ju fler som är glada, ju bättre mår man själv-ren fakta.
Och julmaten. Fy fan vad jag älskar att äta julmaten. Om och om igen, i stora berg och med litervis av dryck med köttbullar, prinskorv, dopp i grytan(giggetygiggety), potatis, janzonz, mer kött, sill och sallad som bara bildar ett stort organiserat virrvarr av ätandets konst.
Julen är total.


Förra julen.

De blir inge

Idag plingade Jehovas Vittnen på dörren;

I open,
-Oj!.. hej (de var två gubbar med massor väskor).
-Hej, vi skulle vilja prata med dig om Bibeln.
-Jaha, fast det tror jag inte att jag har något speciellt intresse för.
-Men..är du nöjd med hur det ser ut i världen?
-Nej, men det tycker jag är religionernas fel.
-..ja..ha..men,..det tycker vi med!
-Kul förde. Hej då.
I close.

In ya face, suckers.

And so this is Christmas


Julen alltså, hur lyckas den? Efter varje sommar konstaterar man att man aldrig vill ha snö och vinter men så efter ett tag vänjer man sig och till slut kan man knappt vänta tills julen. Det är ju så "muyysigt!". Och det är det ju faktiskt. Tänk om vi inte skulle ha någon jul, DÅ skulle verkligen vintern bara vara en lång dvala av depressioner och självmordstankar (förutom de kalla soliga vinterdagar när man vaknar av ett skarpt solljus, går ner och dricker te, läser en tidning och sen går en riktigt lång promenad i vinterlandskapet). Felet är bara att när snön inte kommer, och det inte ens är kallt, försvinner mycket av julkänslan och man slösar bort all mysighet. Vilket jävla waste.

Igår visade Fräjda några bra sidor att beställa snygga kläder ifrån, så nu är problemet med det ytterst otillräckliga kläd utbudet i stan delvis löst, yay. Egentligen borde man beställa allt från nätet, så slipper man H&M och BiKBoK-in-my-face-skiten. Dumt nog är det runt jul man måste/faktiskt trivs med att gå på stan. Det är ju så mycket jul överallt, och det gäller det ju att utnyttja till fullo.

Jag vill så gärna önska mig roliga saker, men det är helt tomt i huvudet. Precis som när jag fyllde kommer jag inte på något. Eller jo, Fyglesangs rymddagbok. High five!

Aerodynamic

För exakt ett år sedan gick jag på mitt andra år av luciabio. Det var riktigt kul, men jag hade lite ångest bga att jag skulle börja mitt nya jobb dagen efter. Så utan att ha sovit på 1.5 dygn gick jag till jobbet och klarade mig galant. Fast jag somnade när Björke berättade var allt var och vart jag skulle åka. Men men. Så vad gör jag exakt ett år senare? Jag sitter i min lägenhet och lyssnar på Daft Punk's sista skiva superduper högt i mina trådlösa hörlurar och ska på luciabion i år igen. Fast idag har jag ingen ångest, för jag vet att det kvittar om jag är trött imorgon, jag är ju fast anställd nu. Det jag istället tycker är synd är att jag missar en kompis 18års firande. Men ärligt talat, vi vet alla att jag bara hade festat sönder och DÅ hade jag fan varit trött som ett as på jobbet imorgon. Och bakis. Men det får jag ju inte vara AJABAJA.

Imorgon ska jag sno en gran, see ya!

S*ck a f*ck

Det här måste vara det mest smaklösa som finns? Nog för att det finns dåliga låtar, men det här måste ändå vara det värsta? Det jag hatar är att de leker med ett så starkt ord som våldtäktsman. För mig ska det ordet för all framtid förknippas med hat och avsky, inte någon trance/hiphoplåt från en av Snook-killarna. Det som kommer hända nu är att så fort man inte dansar kommer någon säga "HÖÖH är du en våldtäktsman ellerhhh HEHHEHAHA". Yeah. That's just so funny. Hoppas de idioterna som kom på den här idén skickas till fu**ing helvete och aldrig kom tillbaka.


Thoughts

Ibland kanske jag låter lite väl bitter, klagar på både det ena och det andra, i och för sig med all rätt. Det finns så mycket som är skit, men långt ifrån allt. Det finns väldigt mycket omkring mig som jag uppskattar med, trots att det kanske inte alltid låter som så. Jag älskar min lägenhet, mig själv, mina vänner och det mesta faktiskt. Hur min kontakt med familjen är, hur andra ser mig och att jag mår bra, och har gjort så väldigt länge nu. Jag är upp till öronen kär i min flickvän och framförallt gillar jag det jag ser framför mig. Framtiden. Jag gillar hur jag tror det kommer bli, även om jag egentligen inte har några stora framtidsplaner. Det är lätt att glömma bort det ibland. Som när en idol-låt går på radion och man ser nyheterna på TV och hellre önskar att man dog än hörde låten till slutet och accepterade att människan tar livet av både sig själv och moder jord.

These times when I

Ett problem jag har är att jag har så svårt att gå vidare från saker. Att jag lätt fastnar i det förflutna och inte vill acceptera att vissa delar i livet förändras. Så har jag alltid varit, och jag har tidigare försökt lägga saker bakom mig, mest för att det påminner mig om tider jag saknar. Felet jag gör är att jag inte kan ta till mig att det var en del av mitt liv då och istället försöker radera eller förneka det. Men det fungerar inte, jag måste gå vidare parallellt med gamla minnen och personer, inte emot dem. Jag har försökt tidigare, men efter inatt har jag märkt att det inte fungerat. Men från och med nu är det slut på det. Det lovar jag mig själv.

Gamla vänner är lite som gamla Ex, man glorifierar bilden av dem och kommer bara ihåg de bra tiderna man hade. Men ofta var det ju skit, och det måste man tänka på. Man får inte tänka att det var bättre då, för det är ju i det förflutna, dit kommer man inte igen. Man får tänka över hur man själv och andra var då så kommer man snart fram till att saker och ting är så in i helvete mycket bättre nu. När man väl kommit på det blir livet så väldigt mycket lättare.