(She's so heavy)

För tio år sedan dog Diana. Jag har aldrig vetat speciellt mycket om henne över huvud taget men jag minns att jag gick upp först i familjen denna morgon och satte på TV:n. Där rullade det en remsa som där det stod något i stil med "Prinsessan Diana är död". Visste jag vem Diana var? Jag gick upp till Mor och Åke och frågade. När de svarat sa jag att hon var död. Sen var det inte mycket mer med det. På senare tid har jag insett att hon tydligen var "rätt poppis".


Igår var måttet rågat. Med råge. Lägenheten såg ut som ett jävla dynghål när jag kom hem (när man knegar ligger knappast ordning och reda högst på prioriteringslistan). Det var inte smutsigt eller grisigt, men så in i helvete med papper och saker överallt. Vad skönt det är att städa egentligen-DÄ Ä SOM JORDGUBBAR SOM PLUMSAR NER I MJÖLK, FY FAAN VA GOTT. Och föresten, sa jag att det tog fyra timmar? YEAH I RULE BABY!


Det jag skriver här nere kommer en del inte läsa. Varför? För att jag pratat om vad jag har gjort, inte vad jag tänker. En bra blogg för mig är blandningen av någons tankar, intressen och vad den gör, men en del förstår inte det. De som bara pratar om vad de gör hela tiden får inte många anhängare precis. Jag funderar väldigt mycket hela dagarna, men det är svårt att få ner det i en blogg om man inte har en datorn framför sig hela tiden. But I'll do my best.

Dagens filmtips: This is England.



"I heard there was a secret chord
that David played and it pleased the lord" -you bet it did!

Haddaway forever

Tidigare idag när jag hämtade en bil tänkte jag "fan hoppas det är någon grym låt på radion nu!.."

..OCH SOM FRÅN OVAN!


http://youtube.com/watch?v=nsCXZczTQXo

It's so funny there's nothing to laugh about

http://youtube.com/watch?v=r8XsxosRPV4

On the back of my hand

Dagens i-landsproblem: att inte kunna jobba över för att man har tvättid. Känns fördjävligt.

Idag blåser det kalla nordliga vindar och jag kom på mig själv med att tänka "aah vad skönt" när jag märkte det. Varför? Vad är det med den kalla vinden som får mig att bli larvigt glad? Är det för att jag alltid själv är varm? Är det för att jag gillar vintern? Eller är det helt enkelt att känslan av en kall vind får mig att tänka på årets härligaste tid-Våren. Det måste vara det sista, för våren är underbar.

Idag ska jag köpa ett par skor som är madness, sen hem och spela lite piano och sjunga lite, det var längesedan. Varför gör man inte det man älskar mest av allt oftare? Det passar sig inte att sitta och skriva blogg på jobbet, men svettiga lackerare gluttandes över axeln. Jag borde skaffa Internet hemma. Men det är dyrt, och dyrt är inte coolt. Jag är cool. Internet hemma, ja tack.

Även om det kanske ses som ociviliserat så tycker jag att svordommar är bland det roligaste som finns. Det är nog en av anledningarna till att jag gillar min Far så mycket. Det är så enkelt på något sätt, bara att lägga till en liten svordom gör ofta ett helt sammanhang så mycket roligare. När jag var liten tjatade min Mor (va? tjatade en mamma? NEVER HEARD OF THAT BEFORE!)ofta om att jag svor för mycket. Nu när ingen sagt något om det på länge vet jag inte riktigt hur det ligger till. Jag svär nog en hel del fortfarande, men numera väljer man ju sina tillfällen med lite mer omsorg.

Woke up this morning, got myself a gun

Tankar från igår:

Ännu en bra helg, några ut rätade frågetecken senare sitter jag på bussen hem. Jag känner mig lite hjälpsam och internationell, vad jag nu menar med det. Tatueringsmässa i Stockholm och rockklubb efter det är fina grejer men jag letar fortfarande efter vissa svar. Söka svar på livsfrågor är härligt ibland även om det verkar omöjligt att finna alla svar. Men det ligger någon härlig frihetskänsla i det på något sätt. Ikväll börjar sista säsongen av en av världshistoriens mest gedigna serier, Sopranos. Spännande och nostalgiskt.


"I'm here if you're scared to go through
Anything just reach out in front of you, always
Won't you stay near
So close we played it as if we cared
Don't stop now that we're almost there, anyway
Oh i'm here for you"

Comforting sounds

Will.I.Am's nya låt "I got it from my Mama" måste vara alla fula mammors favoritlåt, eller hur? Inte nog med att deras döttrar är fula, det är dessutom deras eget fel. Owned, som man brukar säga.

Idag har vi i våran ringa grupp på drygt 1500 personer samlats för att ta ett djupt farväl. Ett farväl av någon som stått oss nära under det sista året. Ett litet snedsteg, och sen fanns den inte längre. Tragiskt men dessvärre lika sant. Du lever för alltid i våra minnen.

We've dedicated our lives too you
And never seen, what you wanted too do

But finally, you've find your way

-to dream, decide and fly away.

En dålig egenskap som jag har (ja, det finns faktiskt en) är att jag har så svårt att ta tag i saker. Vissa, stora saker som skulle medföra stora förändringar i mitt liv. Så har det alltid varit och det stör mig att jag inte vet varför det blivit på detta vis. Det är egentligen konstigt att jag lyckades flytta hemifrån på så kort tid som jag faktiskt gjorde, och så spontant dessutom. Jag tror det ligger som egenskap i mitt stjärntecken att jag har svårt för stora förändringar. Jag skyller inte på det, mest säger det. Något som är bra är ju förstås att jag vet om det, och kan göra något åt det. Det riktigt svåra är bara alla de saker man inte kan göra något åt, som hur andra människor gör med sina liv. Där blir man helt enkelt en åskådare, 'cause you can't do anything about man's free will.

"Seasons will pass you by"

I ain't got no money...

...äh jag skoja, jag har massor med pengar. Det är rätt skönt ibland. När jag sparat ihop tillräckligt ska jag flytta till Världens ände (inte staden Trosa, det är nämligen deras slogan). Sen ska jag till Indien, Norge, Brasilien, U.S.A, osv. Men det får bli då, och det skulle ju faktiskt vara kul att åka med någon.

Jag älskar hur min Far, precis som jag, så lätt blir förbannad på materiella saker. Igår konstaterade han att den som hade uppfunnit fleecetröjan utan fickor fan i mig borde avrättas. Sen gick vi ut i skogen och plockade fem liter kantareller.

Nu ska jag träffa Bommen.

http://www.stoppatofflorna.nu/



"Is this the real life? Is this just fantasy?
Caught in a landslide, No escape from reality
Open your eyes, Look up to the skies and see,
I'm just a poor boy, I need no sympathy
Because I'm easy come, easy go, Little high, little low
Any way the wind blows doesn't really matter to me, to me"

Suicidal

Idag hörde jag på nyheterna om en ny orkan som drar in över Jamaica. Den kallades Dean och hade tydligen redan ställt till med en hel del förödelse. Strax efter det pratades det om att de fortfarande hittar kroppar efter den stora jordbävning som var för någon vecka sedan, men var det var kommer jag inte ihåg. Det jag började fundera över var hur många som egentligen dör av naturkatastofer? Det borde vara väldigt många i och med att det är oftast flera tusen i taget som går åt, inte ett par hundra. Alla dessa människor dör av det som människan fortfarande inte kan kontrollera, vädret och jordens krafter. Svält, sjukdomar och mycket annat kan vi kontrollera, bara vi vill. Men naturkatastofer har vi inte mycket att säga till om. På något sätt tycker jag det känns skönt på något sätt, inte att människor dör, utan att vi är helt chanslösa ibland.


"And I know we were both too young way back when we had our thing
and you're not the one that I think everytime that the telephone rings"

I've got a fast car

Förlåt att jag skriver för sällan. Jag säger det lika mycket till mig själv som till er andra, för jag gillar verkligen att skriva. Till skillnad från annars ska jag denna gång berätta lite om vad jag har haft för mig den sista tiden. En del kanske gäspar men hur mycket bryr jag mig om det? De här veckorna har varit helt underbara och jag kommer aldrig glömma dem. För den sista tiden har jag lyssnat på väldigt mycket bra musik. För den sista tiden har jag fotat väldigt mycket, jobbat med dem och blivit väldigt nöjd med många. För den sista tiden har jag saknat någon väldigt mycket. Och mår man väldigt bra vill man att andra ska göra det med, så det är klart man då delar med sig. Hellsongs, Led Zeppelin, Snow Patrol, Mew, Imogen Heap, Darling Kennedy, Oasis och Alanis Morrisette har bland andra förgyllt min vardag. och om någon inte hört någon av dessa borde ni ta tag i detta problem. Nu.

För övrigt har jag äntligen hittat en låt jag letat efter. Och då menar jag inte 3 år eller så, utan 14 år. När jag var så liten var den en låt som fick hela min värld att stanna upp, och det gör den fortfarande. Känslan man har när man flyger i drömmar, så känner jag när den låten börjar.

I helgen var jag uppe i stockarhölme och gjorde rock, eller rättare sagt var med och slog ett världsrekord. Det borde fler hålla på med. Man tycker att andra ibland är jobbiga när de pratar om någon de är kära i. Men det skiter jag i, för så kär som jag är nu har jag aldrig varit.

"Morio orio
Ola djou monké n'lo
Morio orio
Ola djou monké n'lo
Morio orio
Ola djou monké n'lo"

Hide and Seek

Sista tiden har varit underlig. Den har liksom svävat fram som i en stadig ström med så mycket intryck att jag knappt förstår att det har hänt. Det är så mycket att tänka på. Så mycket glädje, sorg, vemod, kärlek och mycket annat som blandas ihop. Det känns som om jag leker körragömma med alla känslor, vänner och intryck. Det kanske låter jobbigt, men så är det inte direkt. Jag mår riktigt bra, har ju hittat nya starka saker att minnas. Jag har sett många underbara utsikter den sista tiden. Men vackrast av alla är den här.

"spin me round again
and rub my eyes,
this can't be happening
when busy streets a mess with people
would stop to hold their heads - heavy"