Undrar just om sex alltid kommer sälja. Som det varit sista årtiondet verkar det inte som så men jag tror starkt att det finns hopp om en vändning inom de närmsta åren. Hela hetsen med nakenhet och exploatering av kroppar och sex överallt borde väl för fan få vårat intresse att tackla av lite efter ett tag, eller hur?
Genom historien har det ju så gott som alltid varit tabu att klä av sig (om man räknar bort snuskgrekerna på Antiken givetvis, värsta jag har sett) och att ens visa ett naket ben. Det har varit kjolar med underkjolar, straff på att visa hud och strikta sociala regler över hur man fått klä sig. Som exempel kan man ju säga att det var så genom hela 1900-talet, ändå fram till den sexuella revolutionen på 70-talet. Efter dess verkar det totalt vänt åt andra hållet, för att nu vara helt out of reach. Det finns en liten fördel med det givetvis, till exempel att det nu är lättare för kvinnor än vad det varit genom tiderna, men frågan är om det är värt det men tanke på hur det ser ut nu. Att vi varje dag matas med nakenhet gör att man inte reagerar längre och samtidigt får se massor man helt enkelt inte vill se, för att ta för givet att alla vill se det är också helt fel.
Nej nu tycker jag det räcker, vi kan gärna få gå tillbaka några steg och mycket hellre lämna lite åt fantasin än få köttet slängt i nyllet var dag.
Forsatt trevlig dag, D
I'm dreaming from within
Fotbolls EM är underbart. Att ha något att se fram emot, varenda dag, varenda kväll. Som att fylla år-light klockan 18 och 21 dag ut och dag in i ett par veckor framöver, gött då!
En annan sak som jag påminns om när jag ser Fotbolls EM är att nu börjar andra människor i min egen ålder blir stora och riktigt kända. Jag har tänkt på det angående musiker länge men nu när jag ser fotbollen kommer jag ju på att det givetvis är precis likadant där. Jag fyller 21 i år, och så gott som tills i år har de man sett på TV, i filmer, spelandes musik eller ens idoler ALLTID varit äldre än en själv. Tills nu. Nu blir jämnåriga kända över hela världen, rika, berömda och till och med ibland legendförklarade.
Det har såklart alltid funnits de i ens egen ålder som varit kända och bra, men då har det allt som oftast handlat om någon liten jävla violinistnörd som inte gjort annat sen han var tre år, och det räknas inte. Det som händer nu är att de som bara gått in för sin sak riktigt mycket de sista åren, nu blir kända. Det känns underligt och skrämmande, och får mig givetvis att känna mig kass. Idag när jag såg en fotbolls match med Far kom jag att tänka på detta fenomen och tänkte också hur det känns för honom som är äldre än de flesta man hör på radio och definitivt varenda spelare i hela EM-mästerskapet. Jakten efter kändisskap har aldrig varit större och detta föraktar jag, men jag kan samtidigt inte annat än förundras och inspireras över de i min egen ålder som redan lyckats med sitt livs dröm.
En annan sak som jag påminns om när jag ser Fotbolls EM är att nu börjar andra människor i min egen ålder blir stora och riktigt kända. Jag har tänkt på det angående musiker länge men nu när jag ser fotbollen kommer jag ju på att det givetvis är precis likadant där. Jag fyller 21 i år, och så gott som tills i år har de man sett på TV, i filmer, spelandes musik eller ens idoler ALLTID varit äldre än en själv. Tills nu. Nu blir jämnåriga kända över hela världen, rika, berömda och till och med ibland legendförklarade.
Det har såklart alltid funnits de i ens egen ålder som varit kända och bra, men då har det allt som oftast handlat om någon liten jävla violinistnörd som inte gjort annat sen han var tre år, och det räknas inte. Det som händer nu är att de som bara gått in för sin sak riktigt mycket de sista åren, nu blir kända. Det känns underligt och skrämmande, och får mig givetvis att känna mig kass. Idag när jag såg en fotbolls match med Far kom jag att tänka på detta fenomen och tänkte också hur det känns för honom som är äldre än de flesta man hör på radio och definitivt varenda spelare i hela EM-mästerskapet. Jakten efter kändisskap har aldrig varit större och detta föraktar jag, men jag kan samtidigt inte annat än förundras och inspireras över de i min egen ålder som redan lyckats med sitt livs dröm.
To late to apo....ja ni vet
Jag var seg med en räkning och vips blev jag utan Internet i en vecka, därav långt uppehåll.
Jag fattar inte direkt det här med trohet/otrohet bland folk runt omkring mig. Och då pratar jag givetvis om folk i min egen ålder. Saker man hör och ser, som inte alls är som det ska vara. En del är rykten men mycket är också helt befogat. Jag tycker jag ofta hör hur folk är otrogna, eller rättare sagt, inte tar sin relation på det allvar som den uppenbarligen förtjänar då man tydligen valt att ägna sig åt den. Det äcklar mig och gör mig förvånad. Varför stanna kvar i ett förhållande med någon som man kan tänka sig att vara otrogen mot? Varför vara otrogen mot den man vill vara med? Jag kommer inte moralisera runt var gränserna för just otrohet går, då det alltid är individuellt och lite av ett personligt commitment parterna emellan.
Jag blir förbannad när jag ser någon jag känner hångla upp någon på krogen, som man vet är upptagen, och sen dessutom få argumentet att "ja men hon är ju sån" av hennes kompis. Eller som på en fest jag var på igår, när en upptagen snubbe i början av kvällen säger "nej men jag är lugn, jag har flickvän" och sedan går och kladdar på varenda brud som var i närheten.
Jag vet att många inte tar allt detta på så stort allvar i våran ålder, men för helvete, visa respekt för de ni bryr er om!
Jag fattar inte direkt det här med trohet/otrohet bland folk runt omkring mig. Och då pratar jag givetvis om folk i min egen ålder. Saker man hör och ser, som inte alls är som det ska vara. En del är rykten men mycket är också helt befogat. Jag tycker jag ofta hör hur folk är otrogna, eller rättare sagt, inte tar sin relation på det allvar som den uppenbarligen förtjänar då man tydligen valt att ägna sig åt den. Det äcklar mig och gör mig förvånad. Varför stanna kvar i ett förhållande med någon som man kan tänka sig att vara otrogen mot? Varför vara otrogen mot den man vill vara med? Jag kommer inte moralisera runt var gränserna för just otrohet går, då det alltid är individuellt och lite av ett personligt commitment parterna emellan.
Jag blir förbannad när jag ser någon jag känner hångla upp någon på krogen, som man vet är upptagen, och sen dessutom få argumentet att "ja men hon är ju sån" av hennes kompis. Eller som på en fest jag var på igår, när en upptagen snubbe i början av kvällen säger "nej men jag är lugn, jag har flickvän" och sedan går och kladdar på varenda brud som var i närheten.
Jag vet att många inte tar allt detta på så stort allvar i våran ålder, men för helvete, visa respekt för de ni bryr er om!
Subscribe to:
Posts (Atom)