dsg

Dags att sätta sig och planera ner lite idéer och funderingar om livet så det gjorde jag idag. Våg som jag är blir det aldrig gjort annars. Eller det blir ju idéer, men inte mer än så. Fast nu kommer jag inte ihåg vad jag skulle skriva, jag ska. men. JAHÅ vaf.......?

HÖRSDÅGÖRSDÅ

Influence

Här behövs då ingen väckarklocka, står fortfarande på vacklande ben efter överkörningen av Pantea och hennes hesa röst som ringer i öronen. Men stort tack, älskar engagemanget!

Visst är det roligt hur lätt influerad man blir av saker? Visste ni till exempel att ansökningarna till läkarutbildningar ökade supermassor i USA precis under den tiden som Scrubs slog igenom där? Och så är det ju med det mesta, även för mig. Minns till exempel att under min tonår, när jag var Sagan om Ringen-nörd, då ville jag inte leva i det moderna samhället. Hellre i grottor och skog då. Bland alver och dvärgar. Så fint och spännande. Leka med Gandalf hela dagarna.

I alla fall, tänk er vad lätt saker och ting påverkar och påverkas. Borat gav Mankinin det erkännande den länge väntat på, ribbade solglasögon blev sjukt inne när Kaye Wests "Stronger" pumpadesMTV, och lagom till premiären av Ice Age 2 ville alla leva på den Animerade Stenåldern (1500-2034 f.Kr). När Titanic var som störst var det inne att bada och dö i en isvak, men när Hajen kom ville ingen bada. Vidare har man sett att coola glasögon och schweizisk brytning gick upp i försäljning lavinartat under den så kallade Terminator 2-eran, och att andelen intagningarna på psyk stadigt har gått uppåt parallellt med att ännu en Idolvinnare har framfört sin vinnarlåt. För att inte tala om alla de miljarder människor och djur som numera sitter med en tatuering på höger överarm efter ett par säsonger av Miami/LA och Gärstad-Ink.

Och inte är jag bättre själv, jag har ju långt hår med snelugg som Beatles, och kort och skitsnygg blev jag efter att ha sett Johnny Depp för första gången. Och intresset för fotograferande föddes genom City of God, eller Guds Stad som den heter på swenska.

Goddag gomiddag gokväll.

Here come the nice

Är det någon som har en stor gammal båt till övers som bara ligger och skräpar på någon hylla eller under sängen? En trålare helst, men det viktiga är att den stor och luktar tjära. Jag och ett par vänner ska göra en piratradiobåt. Men då kanske man behöver sjökort? Och flytväst. Är de dyra? Så blir det att gunga fram på böljorna blå, över de 5 haven och vidare till lite sjöar. Ta kort på en havsanemon, en inföding och ett par skor som någon har tappat i Amazonasfloden. Segla förbi Traskiträsket, Colombia och Aralsjön. Och Cape Verde, men bara för att det är ett så häftigt namn.
Låten Old Dirty Man med Miss Li är ju så skön rakt igenom. Och texten! Hilarious.

In a black hole

Sista veckan har jag läst igenom hela bloggen, från början till slut.
Skönt att se att man utvecklas åt rätt håll.

I vår blir våra polare och tillika grannar vräkta, och exakt hur kul är det egentligen? Det känns orättvist.

Project Walrus


Som en del av er vet gör jag och min Far musik, intrumentala Beatlestolkningar för att vara exakt. Nu har vi gjort en skiva med 15 låtar som går att köpa om man är intresserad. Och fler skivor kommer det komma, just nu håller vi till exempel på med I wanna hold your hand och It's only love. För smakprov finns såklart myspace.

www.myspace.com/projectwalrus

Mobilia

Soundtrack till detta inlägg: The Field - Mobilia.

Allt det här pratet/filmerna/böckerna om jordens undergång på ett eller annat sätt tror jag speglar det egenmänskliga insikten över hur illa vi gör jorden, som ett sätt att erkänna våra fel men utan att säga rakt ut. Att det var jag, människan. En del säger att vi och jorden har hopp, andra att det går åt helvete och syndafloden ligger runt hörnet, bland annat många av de kristna(konstigt, de som brukar vara så glada annars?) men i vart litet hörn här på vår planet finns det tvivlare. Och så motsatsen, såklart, de som tror att vi inte har något som helst att göra med den globala uppvärmningen till exempel.

Frågan jag ställer mig är, vad gör det för skillnad om vi gjorde det? Att vi utrotar arter, tar död på ekologisk mångfald och behandlar det mesta runt omkring oss som skit, är väl nog anledning till att ändra sig? Måste det finnas ett Bäst före-datum för jorden för att även de ska börja bry sig om inställning till vår omgivning?

Praktexempel; filmen Avatar, en chans för oss att leva oss in i en annan värld, där allt hör samman i en organisk symbios, där man har så mycket respekt för naturen att det utifrån ses som en religion. För övrigt ganska exakt de värderingar de nordamerikanska indianerna hade, och många med dem. Och vem klandrar någon som efter att ha sett den filmen önskar att man inte längre var människa?

Och i allt detta fiktiva och reella kaos skapar vi oss våra världar, de som visar hur det kommer gå, de som visar vad vi gjorde för fel, eller för den delen, vad vi kunde vara utan den mänsklighet vi hela tiden dras med. Musik, böcker, film och idéer som vi lämnar till eftervärlden, alla dessa världar där vi skapar vår egen framtid.

En ny liten sidnot i vår historia;
Skapa en värld, förstöra en annan.

I'm aside

Efter Tröttheten, som infallet första veckan av all ledighet, kommer nu Lugnet. Jag känner mig som en Zenbuddist, som om jag skulle kunna sätta mig och meditera var som helst, när som helst. Utan ett uns av stress eller skav i kroppen, känner mig renad. Gissar att det är såhär det känns att hitta Gud. Känslan av att det finns inga problem i hela världen som inte går att lösa. Ledigheten har även gett mig så mycket ensamtid och tid till egna funderingar att jag nu bara är överväldigad över hur mycket tänkande min existens går ut på. Jag borde skriva en bok.

Och i vår kommer Opeth till stan. Epic.

To overcome

På hemmaplan med allt vad det innebär. Minnen, bråk, glädje, ångest. Imorgon till Far för att börja med två nya låtar. Häftigt.

Simple boy

Med sista rullen film blev drygt 34 av 36 kort mycket väl godkända, och nu känns det verkligen som om jag har fått koll på både tekniken och känslan med analogt. Och det i sig känns fördjävla bra. Dock har jag nu fått lite svårt med inspirationen till att fotografera digitalt, men det tänkte jag ordna med modeller under våren. Sista veckorna har varit mestadels lugna och otroligt kreativa, skål på det.

201?

Alla ser med ljus framtid på framtiden. 2010. Den nya decenniet. Allt kommer hända. Eller?
I Stockholm börjar de med att byta ut alla åkremsor till kommunal trafik till plastkort. Detta medför en hel del problem, men det stör mig mest för att nu har man ingen som helst anledning till mänsklig kontakt över huvud taget längre, ingen behöver ju stämpla. Och det gäller ju allt. I linköping införs numera totalt kontantstopp på alla bussar, och också där finns nu bara kort till alla resor. Det kallas utveckling och förändring, och jag har alltid haft svårt för det. Speciellt då det tar ifrån mig att möta en annan människa för några korta sekunder, eller fingra med lite sedlar.

Maskiner ersätter människor. Datorer ersätter pappersarbete. Och betydligt mer än så. Behövs vi människor i framtiden? Man fnyser åt framtidssamhället i filmer men mer och mer tycker jag mig se tendenser till att det är precis så det kommer bli. På en enkel 50 minuters resa till mitt senaste jobb sågs jag av närmare 35 övervakningskameror. Och det var bara de jag tilläts att se. Övervakning, kontroll, regler. Mindre plats för humanitet, fantasi och känsla. 2050 kommer det enligt uträkningar finnas 9 miljarder av oss på jorden. Redan idag har vi överbefolkat jordklotet. Man behöver inte tro på Maiakalendrar för att förstå att det inte kommer fungera så bra. Om 2010 ska vara starten för något nytt, hur skulle det vara med lösningar på den idioti vi grävt ner oss i?

The times

Med solen som tittade fram och snöflingor singlande upp mot himlen var det ju perfekt med en promenad på fältet, så jag laddade kameran med ny film och gav mig av. Ut bland blänkande fönster, gul snö och and-matande pensionärer. Med musik, ett teleobjektiv och nya kängor tog jag mig fram i snön, över berg och kullar, genom buskar och snår. Funderade på året som gått, som så många andra gjort sista tiden. Alla säger att tvåtusennio var ett sånt skitår, men jag orkade inte tänka på det, så jag funderade på var jag var för ett år sedan. I en flytt, med en framtid lika skraltig som ett par Lambi på is, men med en självsäkerhet tog jag mig själv fram. Nu traskade jag fram i snö och tog kort på en tant ett par hundra meter bort. Visste inte riktigt var symboliken var i det så jag gick vidare. Frös om händer och såg en koltrast, försökte fånga den på bild men den smet. Det fick bli en gubbe som matade fåglar(hör och häpna) istället. Han stod betydligt mer stilla. Kanske han hade frusit till is, som min vänstra kind? Eller så gillade han bara att vara där han var helt enkelt. Som jag.

Old town

Problemet med kreativitet är att den inte kommer när man har tid utan när det känner för det. Utanför fönstret får vargavintern temperaturen att sjunka för var dag, och jag har en olustig känsla i kroppen. Kan det vara att Avatar, som jag såg igår kväll, var den bland det sämsta/bästa jag sett på länge? Eller att jag inte kunde somna förrens kl 5 imorse? När jag försöker ordna upp bland alla tankar och få lite svar hittar jag bara fler frågor. Nu blir det kaffe och The Freewheelin' Bob Dylan. För Dylan har svar på allt.

Still I remind myself

Arbetslös enligt vissa, fri enligt andra. Jag flackar med blicken och inser hur tyst det är, hur stilla en dag kan vara. Tankar som sorteras, skrivs ner, läses, bedöms, skickas vidare, får ett språk, läggs i ett sammanhang, planeras, kastas runt och förlöses. Måste nog teckna lite.


Förstora. Titta noga.