Nu har jag till slut semester. Min hittills längsta betalda semester. Det känns tragiskt vuxet men samtidigt otroligt befriande givetvis. Jag känner mig som en spelpjäs så fort jag pratar om semester. Att jag talar om något som alla har och gör hela tiden, och alltid har gjort. Men detta är som sagt min första långa semester och då är den värd att tala om.
Sista jobbveckan vad lite konsig, jag hade en praktikant på jobbet som följde mig i hälarna och dessutom bodde Sanna hos mig. Praktikanten tror jag klarar mitt jobb bra en månad framåt, men gud vad vuxen man känner sig när man får "lära upp" någon om något man tills för mindre än ett år sedan själv var riktigt osäker på. Att Sanna bott hos mig har fått mig att mer och mer slappna av i sinnet och mer och mer koppla bort jobbet, och det är nog det som fått det att börja. Feltalandet, ordsnubblandet.
Jag har under den sista 1.5 veckorna sagt mer fel än under det sista året. Jag snubblar över ord, säger ord i fel ordning och oftast fastnar jag så mycket att det till slut inte ens går att förstå vad jag menat över huvud taget. De andra har bara skrattat och till en början även jag, men jag börjar bli lite rädd att jag ska fastna i det. Men det tror jag inte. Jag tror helt enkelt att det beror på att jag psykiskt börjat slappna av nu när ledigheten fått mig att tänka på ett nytt lugnare sätt. Pressen som släpper medför alltså ett totalt oo...mmmmpuss på Ssanna..,,,.(hmm..host..var var jag..ajust det!) ETT TOTALT OBEGRIPLIGT BABBLANDE. Det är lite störigt, men samtidigt ett väldigt litet pris för en helt underbar tid. För det har det verkligen varit hittills Idag kom vi hem från en 130 mils roadtrip (Öland, Småland, Skåne) och solen värmer. Jag bloggar, S skissar och planerar på uppgradering av sin lägenhet i verkstaden och ute startas grillen. Ikväll blir det pratande, ätande, läsande och drickande. Och kanske avslutas allt med avlyssning av nyinköpta LP-skivor.
Lev väl, D
The promise
Jag mår oftast riktigt, riktigt bra nu för tiden och det är bra som fan. Lite på grund av att livet just nu fungerar på ett sätt som jag gillar, men det som gör mig lyckligast är ju givetvis Sanna. Att ha distansförhållande är kämpigt och saknaden blir oftast olidlig, men för en tid framåt blir det ändring på det. Nu blir det semester och äventyr ihop, Princess!
Jag for visst till Roskilde utan att säga till. Så kan det gå. Orkar dock inte ens tänka på det och framför allt inte skriva om veckan så det får vänta till senare, lovar dock inget.
Det enda jag kan säga nu är hur jag känner precis nu, tillbaka i tillvaron. Det överraskar mig lite att det känns så skönt med kontakt, Internet, mobil, TV osv. Jag som alltid håller mig på ett lagom sund avstånd till detta, i alla fall i mina egna ögon. Ofta blir jag trött på att alltid kunna bli nådd, att hela tiden ha en öppen kanal till ett samhälle jag allt som oftast inte vill veta av. En hets av pengar, sex, våld, kändisar, översminkade blondiner och brist på sund förnuft.
Men denna gång känns det annorlunda, mycket för att jag bara har bra saker framför mig. Träffa nära och kära, planera roadtrips, tänka igenom livet, träffa Sanna och bara ha en god tillvaro. Så kravlös och utvecklande som bara min fantasi kan göra den. Det är gött att vara hemma och det är ju faktiskt inte så konstigt. Att vara på festival och att vara ifrån tillvaron efter eget val är helt enkelt två helt åtskilda saker. Skulle de här nio dagarna varit egenkomponerade hade det kanske till och med känts tungt att komma tillbaka.
Men alltså inte denna gång. Efter nio dagars supande, krånglande, skitiga, överväldigande brutala musik injektion känns det som att ta ett nytt steg efteråt. Att äntligen få luft efter att varit under vattenytan lite för länge. Men tro inte att jag inte haft det jävligt bra bara för det, det har jag.
Nu blir det att luta sig tillbaka, kisa mot solen och ha de man älskar mest av allt i närheten.
Det enda jag kan säga nu är hur jag känner precis nu, tillbaka i tillvaron. Det överraskar mig lite att det känns så skönt med kontakt, Internet, mobil, TV osv. Jag som alltid håller mig på ett lagom sund avstånd till detta, i alla fall i mina egna ögon. Ofta blir jag trött på att alltid kunna bli nådd, att hela tiden ha en öppen kanal till ett samhälle jag allt som oftast inte vill veta av. En hets av pengar, sex, våld, kändisar, översminkade blondiner och brist på sund förnuft.
Men denna gång känns det annorlunda, mycket för att jag bara har bra saker framför mig. Träffa nära och kära, planera roadtrips, tänka igenom livet, träffa Sanna och bara ha en god tillvaro. Så kravlös och utvecklande som bara min fantasi kan göra den. Det är gött att vara hemma och det är ju faktiskt inte så konstigt. Att vara på festival och att vara ifrån tillvaron efter eget val är helt enkelt två helt åtskilda saker. Skulle de här nio dagarna varit egenkomponerade hade det kanske till och med känts tungt att komma tillbaka.
Men alltså inte denna gång. Efter nio dagars supande, krånglande, skitiga, överväldigande brutala musik injektion känns det som att ta ett nytt steg efteråt. Att äntligen få luft efter att varit under vattenytan lite för länge. Men tro inte att jag inte haft det jävligt bra bara för det, det har jag.
Nu blir det att luta sig tillbaka, kisa mot solen och ha de man älskar mest av allt i närheten.
"Society, you crazy breed
I hope you're not lonely..without me"
I hope you're not lonely..without me"
Subscribe to:
Posts (Atom)