Nu har jag till slut semester. Min hittills längsta betalda semester. Det känns tragiskt vuxet men samtidigt otroligt befriande givetvis. Jag känner mig som en spelpjäs så fort jag pratar om semester. Att jag talar om något som alla har och gör hela tiden, och alltid har gjort. Men detta är som sagt min första långa semester och då är den värd att tala om.
Sista jobbveckan vad lite konsig, jag hade en praktikant på jobbet som följde mig i hälarna och dessutom bodde Sanna hos mig. Praktikanten tror jag klarar mitt jobb bra en månad framåt, men gud vad vuxen man känner sig när man får "lära upp" någon om något man tills för mindre än ett år sedan själv var riktigt osäker på. Att Sanna bott hos mig har fått mig att mer och mer slappna av i sinnet och mer och mer koppla bort jobbet, och det är nog det som fått det att börja. Feltalandet, ordsnubblandet.
Jag har under den sista 1.5 veckorna sagt mer fel än under det sista året. Jag snubblar över ord, säger ord i fel ordning och oftast fastnar jag så mycket att det till slut inte ens går att förstå vad jag menat över huvud taget. De andra har bara skrattat och till en början även jag, men jag börjar bli lite rädd att jag ska fastna i det. Men det tror jag inte. Jag tror helt enkelt att det beror på att jag psykiskt börjat slappna av nu när ledigheten fått mig att tänka på ett nytt lugnare sätt. Pressen som släpper medför alltså ett totalt oo...mmmmpuss på Ssanna..,,,.(hmm..host..var var jag..ajust det!) ETT TOTALT OBEGRIPLIGT BABBLANDE. Det är lite störigt, men samtidigt ett väldigt litet pris för en helt underbar tid. För det har det verkligen varit hittills Idag kom vi hem från en 130 mils roadtrip (Öland, Småland, Skåne) och solen värmer. Jag bloggar, S skissar och planerar på uppgradering av sin lägenhet i verkstaden och ute startas grillen. Ikväll blir det pratande, ätande, läsande och drickande. Och kanske avslutas allt med avlyssning av nyinköpta LP-skivor.
Lev väl, D
No comments:
Post a Comment