Jag borde komma på ett system för att komma ihåg att skriva oftare här. Kanske ha det som startsida?

Age of Stupid

Läste idag om att inför klimatmötet i Köpenhamn kommer nu en dokumentär som handlar om det alltmer brinnande ämnet miljöpolitik. Året är 2055 och att jorden drar sin sista suck, man ser tillbaka till vår tid och suckar åt att man såg varningstecknen på den katastrof som komma skall, men gjorde inget åt det. Men är det verkligen så enkelt? Knappast. Man har i många decennier försökt att uppfinna bränsle som inte görs av olja eller som helt enkelt inte gör någon skada på miljön och lyckats med det, men stora oljebolag har alltid stått i vägen för att idéerna ska kunna bli till verklighet. Att jorden allt snabbare vittrar sönder med oss krälande över den, beror lika mycket på att vi inte tillåtit en ändring som att vi har gjort något åt det vi sett. Det är min totala övertygelse att jorden aldrig kommer klara sig med oss här, det finns helt enkelt för många av oss och för mycket illvilja att göra saker och ting bättre, både för oss själva och för andra. Vi kommer aldrig kunna klara oss ur det här utan viljan och övertygelsen om att vi kan det. Det är dock alltid för tidigt att ge upp så ni liksom jag som verkligen brinner för detta, ge aldrig upp.

Hysterica

Jag drömde att nästan alla människor i hela världen på ett par dagar hade raderats ut av fruktansvärda stormar som helt enkelt slet bort att levande från marken. Jag var en av få överlevande och det hela var en av de starkaste mardrömmar jag haft på länge. Himlen liknade Ingentinget ifrån Den oändliga Historien och kunde när som helst starta en ny dödsstorm, känslan var fruktansvärd.

Och så lite musiktips: Truckfighters-Gravity X $ Joe Bonamassa-The Ballad of John Henry $ The Parlor Mob-And You Were A Crow $

The Flesh Failures

Det känns som om jag för varje dag som går blir mer och mer musiknörd, och hand i hand med det får det svårare att föra mig i sociala sammanhang? Håller jag på en bli en kuf som blir så introvert att jag till slut bara ses som ett inneslutet original? Är det musiken som gör mig så eller jag själv som låter den bli en ursäkt till att tappa social förmåga? Själv bryr jag mig inte speciellt om något av det, har mest märkt att jag förändrats något om funderar ibland över i fall det är något bra eller dåligt. Men jag gissar att det inte finns något svar på det, att det helt ligger i betraktarens ögon som man så fint brukar uttrycka det. För min egen del har jag alltid haft en bild av mig själv som den missförstådda konstnären när jag blir äldre, så egentligen är det väl mer än fråga om När och inte Om det kommer hända.


Och för er som diggar dessa Woodstocktider, lyssna på Wermelins 3 stycken entimmes program om just Woodstock på www.sr.se/p4 Let the sunshine in!

dfh

Vad ont det gör att behöva acceptera att sommaren är över. Jag gillar sommaren, varför tar den slut för?

Och så vill jag ha en motorcykel.

HD

Kan någon låna mig 95 000. Nu?