Se a vida e'

Årets midsommar var det bästa på många år måste jag nog säga, trots det obligatoriska regnet. Jag följde med Sanna och Co. långt ut på landet till en liten stuga där vi åt mat, söp, lekte, sjöng, prata tyska, sov, badade, fiskade, rodde båt och tog det lugnt i solen vid sjön. Kan det bli bättre? Jo en sak kan faktiskt det.






Se a vida e', I love you
Come outside and feel the morning sun
Se a vida e', I love you
Life is much more simple when you're young


Härligt. Nu blire Miami Inc. Ride on, ride oon.

Now that it's raining more than ever

Fan vad opepp man blir när det regnar, det är ju helt sjukt. Man tänker kanske inte på det men vädret om något styr verkligen massor över hur man mår. Klart det är skillnad om det är varmt, solen skiner och en liten bris smeker ens varma kind jämfört mot en regnig dag när allt går skit och ens strmpor dessutom är blöta. Det enda man kan peppa med är i så fall Umbrella med Rihanna slash Jay-Z, texten är ju rätt konstig men låten är fan bra. Det bästa är ändå att hon tror att hon är snygg men hon är ful.



....(mumlar för mig själv) Under my umbrella ella ella eh eh eh, Under my umbrella, ella ella eh eh eh eh eh eh!

Hultsfred

..är en liten gullig stad. Nej jag skoja den är dötrist. Gick en promenad där igenom i onsdags för att kunna hitta ett ställe att ladda mobilen på men ack. Den enda kiosken kunde icke erbjuda de tjänster jag var i behov av. Festivalen i sig var rätt lam jämnfört med då jag sist var där, toppenåret 2005. Fredrik Strage skrev i dagens DN en liten krönika om årets festival som väl sammanfattar det jag vill ha sagt. Storbanden inte tillräckligt imponerande samt biljettpriset för dyrt. Men jag var mest där för småbanden så jag tycker det var helt OK. Höjdpunkterna var helt klar det svettiga ösdammandet som Flogging Molly framkallade, Justice på natten och Wolfmothers väl genomförda 70talsrockpastish. Fibes! Oh Fibes bjöd upp till dans de med, precis som en del andra givetvis, men det orkar inte ni lyssna på.

Bäst förutom musiken var helt klart;
1. Random Man 35+ som sluddrade ur sig ett "-Tja gullet" när han mötte mig.
2. Polisen som stog och diggade till Justice brutaltunga metalhouse samt ..
..3. En kille som går förbi Amy Whinehouse-spelningen, som gungar fram i maklig baktakt, och vrålar "-SPELA SNABBARE!!"
..eller studenten från nkpg som vänder sig mot mig och frågar om hon får ligga i mig. Inte med, utan i. Det framgick ganska fort att hon trodde att jag var hennes kompis vars knä hon ville ligga i. Behöver jag tillägga att hon var rätt full?

Allt avslutades med barndomshitten "Go West" framförd av Pet Shop Boys. Det var mitt i natten med ösregn och knappt något folk, men för mig var känslan euforisk. Jag har nog aldrig dansat och sjungit så mycket i hela mitt liv. Helt underbart.

Summar kummar

Början av sommaren är så speciell på något sätt. Det är den där känslan man hade precis efter skolavslutningen som sitter kvar tror jag. Man är lyckligast i världen, men man tappat kontakten med vänner, som för ett år sedan. För ett år sedan tog jag studenten och vad har jag egentligen gjort sen dess? Den fruktansvärt uttjatade frågan "vad ska du göra sen/efter studenten då?" som man fick ett onämnbart många gånger under sista året i skolan dök precis upp i mitt huvud.

Vad har jag gjort?

Haft en underbar sommar följd av en höst med deppression. Tappat kontakten med många vänner men även hittat nya. Jobbat som målare, gymnastiklärare, dödgrävare och as we speak vaktmästare. Flyttat hemifrån, blivigt kär två gånger, upptäckt massor ny musik, fotat en hel del, insett att det viktiga i livet inte alls har med pengar att göra utan vad man gör med sig själv och med andra oberoende av tid och rum tagit mig tid till att leva fått självinsikt samt förstått hur mycket min bror och far betyder för mig och fylla vardagen med guldkorn och nya upplevelser.

Ett fint år. Ett år som inte finns.

Det är ju det jag ska göra

"All night long, all niiight"


Jag var ute i solen och fotade Matilda, det gick bra. Fota modeller är kul, men jag är alltid rädd för att det ska bli för mycket porträtt över bilden, att det blir vanligt och ointressant. Jag har miljoner med fotoidéer som innefattar modeller men många av dem är ganska extrema så det blir svårt att hitta rätt person för det. Men fy fan vad snyggt det blir när man väl hittar rätt, yeeeess.

Igår när jag gick till jobbet såg jag en död kråka. Igår när jag kom hem från jobbet såg jag en kråka. Som åt det som var kvar av den döda. Djur alltså, vad är problemet? Man har ju bara lust att gå fram, ta dem i nackskinnet och med bestämd röst säga "-DU SITTER OCH ÄTER DIN BÄSTA POLARE, VAD ÄR DET FÖR STIL?!"

(ursäkta att jag brusa upp)

Jag borde ta tag i att höra av mig och träffa alla de härliga vänner jag har men som jag aldrig träffar. Jag får ångest när jag tänker på hur längesedan det sist var jag hörde av en del. Men vad kan man egentligen göra? Ska man ägna all sin lediga tid till att ringa runt bland folk hela dagarna. JA, klart man ska. Det är de ju värda, right? Så gå och gör det du nu med, sitt inte här och glo.


Hey SS;

And you and I climb over the sea to the valley,
And you and I reached out for reasons to call.