Säga omeletta

Jag slängde ihop en lite omelett såhär på eftermiddagskvisten.

3 ägg
grädde
mjölk
peppar, salt, chili, basilika
Dijonsenap
Två morötter

Stek äggen(riv morötterna under tiden) tills de precis blir klara, mosa ihop allt lite fint och släng i en skvätt mjölk och en skvätt grädde. Rör om lite och i med kryddorna, fort ska det gå. I med moröttsrivet och ca 1-2 tsk Dijonsenap(stark som fan så ta det lugnt). Stek och rör om tills det hela får en behaglig konsistens och så vips är klart att serveras men skit i det och ät direkt ur stekpannan för att spara disk. Förslagsvis borde något drickas till då detta kan bli rätt starkt. Rätten i sig ser rätt äcklig ut(som de flesta omeletter) men smakar helt fantastiskt.
Betyg: 4/5.

Vagabonde

De tre vilsna männen hade skrivit det i sten, men vad fan hjälpte det. Arkitektur är ju kul. Det tyckte jag i alla fall som barn. Alla de andra barnen i hagen skulle minsann bli brandmän, militärer eller jägare. Jag skulle bli arkitekt och bildesigner. Utöver ett landskap av hisnande skogar och levande vägar ville jag göra städer mindre och havet större. Återuppliva dinosaurier, lägga in lite mer färg i IKEAkatalogen och ta bort allt som var rakt. Kasta sten i en redan krossad värld, leta fel där fel redan fanns, låtsas leka lycklig i sandlådan.

I dag var det 25 grader Celsius. Annat var det den 22 Februari.

ÅFF YFF AAN

Känner för att skriva, allt jag skriver går så fort denna kväll. Förstår inte riktigt var det kommer ifrån? Kanske den oansenliga mängd kaffe och annan substans som nyligen intagits? Fingrarna går likt trumpinnar utöver det nysåpade tangenbordet och till vilken nytta, har väl intet att skriva? Tänkte först skriva det i ett sms men kom att tänka på bloggen(ja, jag har en blogg) och kanske att denna uberskrift kunde få fram något vettigt över ett tangentbord. Inte vet jag, inte vet någon. I dag blev jag inblandad i Blandaren, vilket är det bästa jag snubblat över på väääldigt länge. Kaffet börjar bli kallt och luften ute på den förr så stekande balkongjäveln likaså. I dag var det en som frågade mig varför det var så ljust ute denna tid på året, om det "helt enkelt" var att solen var uppe längre och gick upp tidigare? Visste inte vad jag skulle svara. Har nämligen redan haft denna diskussion tre gånger tidigare, med en och samma person. Fantastiskt vad folk kan vara oförutsägbara ibland. Nog språkat om det.

Musiken från Montmartre sätter mig i ett sådant lustigt gung. Som att dansa med en stel eller leka med en död. Kasta in handsken och leva vidare på samma gång. Nog med aforismer, dags att fundera lite till.
Godgöken, D