Jag for visst till Roskilde utan att säga till. Så kan det gå. Orkar dock inte ens tänka på det och framför allt inte skriva om veckan så det får vänta till senare, lovar dock inget.

Det enda jag kan säga nu är hur jag känner precis nu, tillbaka i tillvaron. Det överraskar mig lite att det känns så skönt med kontakt, Internet, mobil, TV osv. Jag som alltid håller mig på ett lagom sund avstånd till detta, i alla fall i mina egna ögon. Ofta blir jag trött på att alltid kunna bli nådd, att hela tiden ha en öppen kanal till ett samhälle jag allt som oftast inte vill veta av. En hets av pengar, sex, våld, kändisar, översminkade blondiner och brist på sund förnuft.

Men denna gång känns det annorlunda, mycket för att jag bara har bra saker framför mig. Träffa nära och kära, planera roadtrips, tänka igenom livet, träffa Sanna och bara ha en god tillvaro. Så kravlös och utvecklande som bara min fantasi kan göra den. Det är gött att vara hemma och det är ju faktiskt inte så konstigt. Att vara på festival och att vara ifrån tillvaron efter eget val är helt enkelt två helt åtskilda saker. Skulle de här nio dagarna varit egenkomponerade hade det kanske till och med känts tungt att komma tillbaka.

Men alltså inte denna gång. Efter nio dagars supande, krånglande, skitiga, överväldigande brutala musik injektion känns det som att ta ett nytt steg efteråt. Att äntligen få luft efter att varit under vattenytan lite för länge. Men tro inte att jag inte haft det jävligt bra bara för det, det har jag.

Nu blir det att luta sig tillbaka, kisa mot solen och ha de man älskar mest av allt i närheten.

"Society, you crazy breed
I hope you're not lonely..without me"