Mobilia

Soundtrack till detta inlägg: The Field - Mobilia.

Allt det här pratet/filmerna/böckerna om jordens undergång på ett eller annat sätt tror jag speglar det egenmänskliga insikten över hur illa vi gör jorden, som ett sätt att erkänna våra fel men utan att säga rakt ut. Att det var jag, människan. En del säger att vi och jorden har hopp, andra att det går åt helvete och syndafloden ligger runt hörnet, bland annat många av de kristna(konstigt, de som brukar vara så glada annars?) men i vart litet hörn här på vår planet finns det tvivlare. Och så motsatsen, såklart, de som tror att vi inte har något som helst att göra med den globala uppvärmningen till exempel.

Frågan jag ställer mig är, vad gör det för skillnad om vi gjorde det? Att vi utrotar arter, tar död på ekologisk mångfald och behandlar det mesta runt omkring oss som skit, är väl nog anledning till att ändra sig? Måste det finnas ett Bäst före-datum för jorden för att även de ska börja bry sig om inställning till vår omgivning?

Praktexempel; filmen Avatar, en chans för oss att leva oss in i en annan värld, där allt hör samman i en organisk symbios, där man har så mycket respekt för naturen att det utifrån ses som en religion. För övrigt ganska exakt de värderingar de nordamerikanska indianerna hade, och många med dem. Och vem klandrar någon som efter att ha sett den filmen önskar att man inte längre var människa?

Och i allt detta fiktiva och reella kaos skapar vi oss våra världar, de som visar hur det kommer gå, de som visar vad vi gjorde för fel, eller för den delen, vad vi kunde vara utan den mänsklighet vi hela tiden dras med. Musik, böcker, film och idéer som vi lämnar till eftervärlden, alla dessa världar där vi skapar vår egen framtid.

En ny liten sidnot i vår historia;
Skapa en värld, förstöra en annan.