Fotbolls EM är underbart. Att ha något att se fram emot, varenda dag, varenda kväll. Som att fylla år-light klockan 18 och 21 dag ut och dag in i ett par veckor framöver, gött då!
En annan sak som jag påminns om när jag ser Fotbolls EM är att nu börjar andra människor i min egen ålder blir stora och riktigt kända. Jag har tänkt på det angående musiker länge men nu när jag ser fotbollen kommer jag ju på att det givetvis är precis likadant där. Jag fyller 21 i år, och så gott som tills i år har de man sett på TV, i filmer, spelandes musik eller ens idoler ALLTID varit äldre än en själv. Tills nu. Nu blir jämnåriga kända över hela världen, rika, berömda och till och med ibland legendförklarade.
Det har såklart alltid funnits de i ens egen ålder som varit kända och bra, men då har det allt som oftast handlat om någon liten jävla violinistnörd som inte gjort annat sen han var tre år, och det räknas inte. Det som händer nu är att de som bara gått in för sin sak riktigt mycket de sista åren, nu blir kända. Det känns underligt och skrämmande, och får mig givetvis att känna mig kass. Idag när jag såg en fotbolls match med Far kom jag att tänka på detta fenomen och tänkte också hur det känns för honom som är äldre än de flesta man hör på radio och definitivt varenda spelare i hela EM-mästerskapet. Jakten efter kändisskap har aldrig varit större och detta föraktar jag, men jag kan samtidigt inte annat än förundras och inspireras över de i min egen ålder som redan lyckats med sitt livs dröm.
No comments:
Post a Comment