Jag har slutat med citaten i slutet av varje inlägg. Varför och när? Jag har ingen aning, kom bara att tänka på det nu, men jag gissar att jag inte längre behöver uttrycka mig genom musik.
Jag vill sjunga och spela i ett band, men framför allt sjunga. Jag borde ta tag i det, för jag har alltid velat göra just det, och nu är det fan på tiden. Så om ni behöver en snygg sångare, give me a call.
Jag var och såg Into the Wild för ett tag sedan, och det är en sån film som sätter sig hårt och länge i en. Det som nog fastnade mest var känslan av att jag länge kände likadant som huvudpersonen, bara inte lika starkt. Under hela gymnasietiden gick jag ofta och tänkte på i fall jag skulle flytta till Brasilien efter studenten. Kanske bara säga till familjen och sen bara försvinna på obestämd tid -vara han som försvann. Men det blev en sak som fortsatte gro i mig och andra saker kom in i livet som fick mig att helt stanna. Fast jag som alltid skaffar så starka känslomässiga band till saker och ting skulle antagligen gå under helt av saknad. Men tanken finns alltid där, speciellt dagar när jag tröttnar på människor, tristessen, vardagen och jobbet. Mycket av känslan ligger också i det med att leva back to the nature, att inte ha saker och prylar, garantier och en trygg men tråkig säkerhet. Ibland kollar jag vad flygbiljetterna kostar, men än så länge är det ingen fara, jag har fortfarande för många anledningar att stanna.
No comments:
Post a Comment