Hemmalagad pizza torr som Mojaveöknen, och mjölk(förhoppningsvis för gammal) blev det till lunch idag. Sammanfattar hela veckan rätt bra faktiskt.
Varje dag går jag och är livrädd för att någon jag känner ska ha dött. Och mitt inre säger mig att det till största chans är en man. En ung man med körkort. Snackade med några jag känner nyligen om hur många man känner som skadat sig/kört ihjäl sig, i trafiken. Och alla som ligger och sviktar på kanten till dödsriket varje dag. En jobbarkompis till mig kör 190 km/h till jobbet varje morgon. Han har två barn och en fru. Ansvarsfullt värre, eller hur? Vi snackade om alla de som gör precis som honom, kör som idioter och inte tänker på deras barn som inte kommer få träffa sin far i resten av deras liv. En kompis till mig som jag vet är en riktig blyfot har precis köpt en sportbil. När han kom och visa den för mig blev jag lika livrädd som jag blev glad. Kul som fan att han lyckats få tag i bilen men det betyder samtidigt att hans chanser att dö kommer öka med 1000% bara det närmsta året. Själv kör jag inte speciellt mycket för fort. Det händer givetvis, men med tanke på konsekvenserna om det skulle hända mig eller någon annan något tar jag det i regel lugnt. Väldigt lugnt om man jämför med många jämnåriga. Nio av tio killar är ju fruktansvärt omogna, vilket inte bara ger nackdelar. Man har ofta kul som fan, men när jag tänker på alla dem bakom ratten på en bil som man kan tvinga upp i 200+ km/h, då blir jag rädd. Inom kort kommer någon av dem dö, and I'm just waiting to say goodbye...
No comments:
Post a Comment