Today

Sista tiden har jag fått höra av många att "jag har aldrig sett dig full". Till och med mina närmsta vänner säger det och dessutom med en slags frustration i rösten.

I slutet av mellanstadiet gick jag med i en teatergrupp. Det var många kompisar som var med och de som höll i det var härliga och allt var bara bra(som vanligt när man var barn). Det enda kravet var att man skulle gå med i UNF, då det var de som höll i det. Jag var 13 eller något så att inte dricka var väl inget jag brydde mig speciellt mycket om. Teatern var kul men ju äldre jag blev ju mer märkte jag att intresset svalnade från mina kompisar, alkoholen började trippa in i ens värld. Det var något nytt, spännande och förbjudet. Men inte för mig. Jag såg aldrig var det var som var kul för jag provade aldrig. Kände inte att jag hade något sug efter det. Jag såg inte det de andra såg. Teatern blev det till slut att gå ur och UNF med för den delen, men jag ångrar aldrig för en sekund att jag var med. Genom det träffade jag hundratals nya kompisar och alla läger och upplevelser som följde med får hjärtat att bli varmt när jag tänker på det. Det var en jävligt skön tid. Utan det hade jag aldrig träffat min första "kärlek", spelat gyttgefotboll i ett träsk och njutit av utsikten från ett 900m högt berg upp i Nordnorge efter 4 timmars klättrande. Men som sagt, det tog slut. De andra slutade och jag kände väl att det inte var riktigt lika kul längre after all. Och nu var man ~15. Alkoholen var något alla pysslade med. Det låter som att alla var alkisar, men ni förstår. Det var häftigt liksom. Det alla pratade om och ja, you've all been there. Men inte jag. Inte än. Jag hade då, precis som nu ett sätt att alltid ha koll på mig själv och min omgivning. Inte som ett kontrollbehov riktigt, utan mer att jag vill veta var jag har mig själv och var min omgivning har mig. De få gånger jag förlorar den kontrollen är jag ..jag vet inte. Jag gillar det absolut inte i alla fall.

En annan anledning till mitt förakt mot alkoholen är hur man blir när man har lite för mycket av det i sig. Kolla bara på hur dina föräldrar blir när de har druckit. Fulla vuxna borde förbjudas. De är ju så fula och missanpassade och bara helt fel i det tillståndet. Kompisar med för den delen, men inte alls lika ofta. Då är det för det mesta bara roligt, om än tragiskt. Det värsta är ändå när man ser någon man ser upp till i ett tillstånd man aldrig trodde om den. Det finns ju inget värre. Att förlora lite av den glorifierade bild man har av en person när den gör eller säger saker den inte skulle gjort eller sagt i nyktert tillstånd. Kort sagt, ännu en sak som gör att jag tänker mig för innan jag dricker. Och så gör ju alkohol en så stor skada med. På samhället, på individen, på det mesta.

Jag ser fördelarna med alkohol, det är inte så. Verklighetsflykten som man behöver, friheten från regler och pekpinnar. Jag är ingen tråktönt, jag har bara svårt att själv ta det där steget. För ju äldre jag blivit märker jag också att jag även jag behöver det. Jag dricker rätt ofta nu för tiden, men det ska mycket till för att jag ska tillåta mig själv att bli full. Tror faktiskt jag bara varit det typ fyra gånger i hela mitt liv.

Mycket av det ligger i att när jag dricker märker jag hur mycket saker jag börjar tänka på som jag inte då kan kontrollera. Jag blir inte full för jag vet inte vad jag kommer göra då. Det är en rädsla för sig själv som jag är glad att jag håller inom mig, både för min och för er skull.


"My best friend, I can not see
Dead bird can you, please help me"