Följande inlägg ska läsas till en kopp te/kaffe och Here comes the sun, The Night Before och Hello Goodbye med Beatles.
Ni vet de där platserna som betyder mycket för en själv. De där som man lekte på som barn eller som bara väcker en speciell känsla i kroppen. Visst vill man ha dem för sig själv? Man har starka minnen till just den platsen, och den kan göra att man blir helt varm bara av tanken på den. Det är ju likadant med allt, men mycket också med musik. Man har något band eller en speciell skiva som man lyssnat på hur mycket som helst, och den när man frågar om någon annan har hört det blir man helt lyrisk om svaret är nej. Då får man ju visa det för den, och det är underbart.
Det är alltid så speciellt att visa någon något sådant, för det visar samtidigt en del av en själv. En känslig del, för den betyder ju så mycket. Man blir sårbar när man visar det, för tänk om den man visar det inte skulle gilla det alls, och till och med säga det rakt ut. Det är därför man bara visar det för personer man vet nog skulle uppskatta det, och som betyder mycket för en. Ett sådant ställe för mig är ute på landet hos min Far. Där är det så vackert och lugnt, men naturen tätt inpå. Det är mitt smultronställe helt enkelt. Därför har jag bara visat det för två personer. Och med visat menar jag ju givetvis inte att bara vara där lite snabbt, utan åka dit just för att visa upp det. Med musik är det lite svårare att hålla vissa saker för sig själv, då musik alltid på något sätt når så mycket mer folk än en själv, hur mycket man än önskar att det ibland inte gjorde det.
Ett exempel på det för mig är Sigur Ros, som jag upptäckte genom en av mina faddrar 2002. Hon spelade en skiva i uppehållsrummet i skolan och jag frågade henne om vad det var för störtskön musik. Hon sa att hennes kille hade hittat det på vinyl någonstans och sedan bränt över det på skiva. Hon sa även att hon kunde bränna en skiva till mig och sen den dagen har den skivan varit speciell för mig. Jag spelade den bara för vissa, och ingen ingen ingen hade hört talas om Sigur Ros. Det var underbart, det var mitt. Tills för två år sedan. Då slog de igenom stort och alla gillade dem helt plötsligt. Ja, ni förstår nog vad jag tyckte om det.
Det jag vill ha sagt med detta är att inte glömma visa de där speciella personerna de där speciella sakerna och platserna som gör livet så värt att leva. Det är viktigt, och ett superbt sätt att visa hur mycket någon betyder för en.
No comments:
Post a Comment