Jag och min Far har åkt ut till Klockrike där vi ska tillbringa en grabbkväll hos Farbror Tomas. Vi hinner knappt gå ur bilen innan min Farbror berättar om hur någon bestulit honom på bildelar, när han nyligen sov borta. De hade tydligen varit på landet och detta oroar min Far, som själv bor på landet men alltid lämnar en lampa tänd för säkerhets skull. Vi kommer in i huset och öppnar varsin öl i baren från himlen, helt seriöst, den är helt sanslös.
Min Farbror har aldrig gjort något som inte är totalt minutiöst genomarbetat och detta gäller alla nya projekt han tar sig för. Efter att följt med mig till Svenska Fotomässan i Jönköping i April fick han åter igen upp ögonen för fotandets konst, som han lagt på hyllan sen 70-talet. Efter några veckor ringer han och säger att han köpt en Nikon D80. Är det en halvklen kamera? Nej. Ska det vara så ska det fan vara ordentligt verkar min Farbror ha som motto då kameran kostade 11000:-. Han jobbar som mellanstadie lärare och är inte världens rikaste person, om ni trodde att så var fallet.
Efter lite öl, nötbladning med russin och lite prat påminner han om fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark ikväll. Jag suckar lite då jag tragiskt nog upptäcker att ordet "fiasko" är det första som min hjärna betingar med svensk fotboll. Sad but true.
Vi lagar alltid väldigt god mat när vi är här. Ikväll blir det gratinerad fransk löksoppa med shevraéost till förrätt, sen går vi lös på kantarellpaj till ett glas rött. Vinet heter Negrez. På väg till köket sveper jag med blicken över TV:n och rycker till. Där står Fredrik Reinfeldt med ett headset i en fotbollsstudio och ger mig den mest obekväma blick jag sett på väldigt länge. Jag läser hans tankar. De säger "vad fan gör jag här, jag är poilitiker era jävla nötter, skjut mig nu!" För första, men knappast sista gången, tycker jag synd om lille Fredde.
Kvällen fortsätter med whiskey och en bok om den norska konstnären link ffs--> Odd Nerdrum. Boken vägen säkert sex kilo och ger känslan av att dyka ner i en mörk bergssjö av tjära mitt bland de norska bergen. Han måleri är helt obeskrivligt. Förvrängda kroppar med ansikten som ger en så vacker ångest att jag blir helt tyst.
Fotbollen har inte ens börjat och någon Preben står och babblar på sitt totalt förskräckliga men samtidigt imponerande språk.
"-Preben, är det ens ett namn? Det kan man väl för helvete inte heta" flinar min Farbror och det är en halvtimma kvar till avspark.
No comments:
Post a Comment