Vad ska du bli?
Den ser liten och oskuldsfull ut, men ack vilken prestationsångest och allmän förvirring den ruvar på. Det jag hatar mest med den är att det ses som ett misslyckande om man inte har ett svar som innefattar någon slags utbildning eller jobb. Är meningen med livet att man ska utbilda sig eller ha ett jobb? Vem är du som ställer ett krav på att jag ska göra det? Kan du svara på meningen med mitt liv? Jag har under hela mitt liv letat i mig själv och i världen efter det svaret, och hur jag är försöker hitta nya synvinklar på frågan så kommer jag alltid fram till samma svar.
Lycklig.
Men är det svaret för psykedeliskt och ogripbart för dig? Jag vill göra saker som gör mig lycklig och det är då inget krav på att man måste utbilda sig eller jobba till sig lycka enligt min mening. Det kan underlätta och direkt leda till det, men det är inget krav. Jag jobbar inte som vaktmästare på en bilfirma för att det gör mig glad eller för att få jobberfarenhet, jag gör det för att min lägenhet i stan och den nära kontakten med vänner gör mig lycklig. Innan har jag en kort tid jobbat med barn, inte för pengarna, utan för att det oftast gjorde mig riktigt glad. Jag jobbade inte som Kyrkogårds vaktmästare aka Dödgrävare av många andra anledningar än att det var underbart att få jobba utomhus och få en inblick i hur kyrkogårdar sköts. Om jag säger till folk att jag vill bli fotograf eller musiker, säger de -när ska du läsa till det då?-. För mig är frågan absurd. Jag vill antagligen bli fotograf eller musiker för att det gör mig lycklig att hålla på med det, eller hur? Jag är väl minst lika lycklig om jag bosätter mig i Himalaya och fotograferar berg eller om jag åker till Brasilien och spelar ihop med gatubarn? Så till alla som har inställningen att jag måste göra på ett visst sätt för att nå mina drömmar har jag en motfråga.
Varför ta omvägar till sitt individuella mål?
No comments:
Post a Comment