Burn

Jag tycker människor pratar för lite för lite med varandra. Tala är silver, tiga är guld är ju i princip mitt livsmotto. Men ibland finns det gränser. På arbetsplatser jag varit på till exempel. Våg som jag är vill jag alltid hitta en bra balans mellan människor, och det gör att jag alltid blir länken mellan folk som aldrig har/kommer prata med varandra fast de kanske jobbat bredvid varandra under flera år. Jag tycker det är lite häftigt att jag kan få folk att faktiskt börja upptäcka varandra bara för att jag är "ursäkten" till det. Och när folk väl öppnar sig visar det ju sig nästan alltid att de har minst en sida man delar med dem. Jag tror det är därför jag själv har så många vänner med så stor spridning-jag ser de sakerna i varje person som vi har gemensamt och utgår från det. Det skulle inte skada om man ibland släppte på tyglarna något och började pratade med någon "man inte tror att man har något gemensamt med".