Wing

Igår var jag med på mitt livs första föräldramöte. Inte som förälder och tro det eller ej, inte heller som barn, utan pedagog. Lite nervigt att sitta inför alla föräldrar och förklara vad jag tänkt med mina lektioner i drama som jag håller i. Men vad göra annat än att gå in med självförtroende och blicken högt för att totalt ge dem intrycket av att de valt rätt människa till detta.

Jag känner mig väldigt välkommen till den här förskolan och är glad att de satsade på mig trots att jag inte har någon direkt erfarenhet av detta utan valde mig efter personlighet. Det är påfrestande att jobba med barn, allt detta passande hela tiden gör att man blir trött psykiskt och fysiskt, men inget jag ångrar för en sekund. Här har jag det riktigt jävla bra och hoppas att jag får fortsätta ett bra tag.

I helgen ska jag och Far spela på Mors födelsedagskalas, känns också väldigt pepp, men mycket folk denna gång-typ 30 pers OMFG.

För övrigt borde alla som inte hört Stevie Ray Vaughans version av Hendrix "Little Wing" göra det. Sätt dig efter jobbet i din favoritfotölj, häll upp en whiskey och släng på denna gitarrtrollkarls mästerverk och känn efter själv. Är det inte bättre nu kanske? Luta huvudet tillbaka och njut, dosa bort, släpp allt. Gonatt.