100

Jag glömde skriva att jag stack till fjällen denna vecka. Sorry.

Veckan har varit helt bra. Efter många mil nedför backarna i Sälen har jag nu ont i lår, rygg och vader, men det var det ju värt. Vi bodde för övrigt på ett vandrarhem i Horrmund, och jag lovar er, man såg Världens Ände från fönstret. Långt in i skogen, inget Internet, och knappt någon mottagning på mobilen. Det brukar jag sällan ha något problem med, men nu när jag kom hem märker jag att jag är helt normal vardag-handikappad. Det känns konstigt att köra bil, konstigt att komma hem(kanske för att allt var städat av någon annan än mig och dessutom luktar det andra människor här nu) och att sätta sig här känns rent av märkligt. Jag har glömt nästan alla lösenord till communities, och när jag kom på att jag inte har några nedskrivna började hjärtat att slå lite extra. Som ni märker löste det sig, men konstigt ändå att man kan glömma allt sådant på bara en vecka i fjällen.

Denna vecka har det också varit fullmåne, vilket betyder att jag drömt väldigt starka och intensiva drömmar, något som faktiskt händer mig varje gång det är fullmåne. Vanligtvis brukar det vara kul, men denna vecka var annorlunda även det sättet. Drömmarna har nämligen handlat om att det tagit slut med Flickvän, att vänner skrattat åt min olycka, att vänner lämnar mig och andra mindre trevliga händelser. Priset togs dock i natt när det handlade om att jag var på Folkunga igen och skolan var utsatt för någon slags katastrof. Människor och vänner runt omkring mig dog en efter en och till slut dog en av de bästa vännerna, och jag trodde för att par minuter att det hänt på riktigt. För tredje natten i rad vaknade jag med hjärtklappning och ångest djup som Barens hav. Någon som vill byta?

Det här är mitt etthundrade inlägg btw. But I would walk five hundred miles
And I would walk five hundred more.