Spring

Hon vaknar av Kings of Leon men somnar om, vaknar igen efter ett tag. Denna gång till tonerna av Simon & Garfunkel, nu går hon upp. För första morgonen på länge har himlens grå byts ut mot blå. En kall men ändock livfull blå. Kaffebryggaren knarrar till tonerna av hennes nynnande och plocket från en gitarr som inger hopp. Hon känner sig stark och förväntansfull, idag känns som en nystart. En lång bussresa senare ser hon prickar överallt efter motljuset hon haft hela resan och hon börjar gå. Det blåser starkt och hon ser en man korsa gatan, han drar åt sig rocken men i hans ögon finns en glimt om något som komma skall. En storm av förväntningar, värme och äventyr visas likt en film i hans ögon och hon ler, hon vet att han vet. Hon kommer fram till berget, det berg som legat ett halvår framför henne utan att hon haft ork eller inspiration till att klara av det, men inte längre. Hon börjar sakta klättra uppåt och hennes skor glider i mossan och leran, inget kan stoppa henne nu. Folket på gatorna vänder sig om och följer hennes rörelser från håll, de vet vad hon gör. Hon klättrar allt fortare, grenar bryts och river hennes ansikte, snart framme. I hennes sinne vilar en frustration och när hon når toppen slår solskenet i hennes ansikte och hon skriker av glädje. Hon blickar ut över landskapet och ler, det är alldeles tyst. Några meter bort står ett träd med ett litet grönt löv. Det är vår i luften.