Soultwisting

Felet med Stockholm är att svenskar inte gillar andra människor. Folk som pratar lite för högt, dansar lite för mycket, eller helt enkelt tar för sig för mycket gör oss väldigt obekväma. Just därför gör Stockholm att alla känner sig obekväma, det är helt enkelt för mycket människor på för liten yta. Alla blir störda av närheten till varandras privatliv, något som är väldigt känsligt för svenskar. Alla vill bli lämnade ifred och blir det inte. Detta är min teori om svaret på frågan om varför det sociala klimatet i Stockholm är under all kritik, för det är det verkligen. Alla fördomar har hitintills bekräftats. Häromdagen satt jag på en knökfull buss med trötta människor, och mitt i smeten satt en invandrare och pratade lite för högt på sitt hemspråk, ett klassiskt vardagstrauma för den svenske svensken. Trots att många satt och försökte sova kunde denna man få drygt 40 vuxna personer att känna sig obekväma och irriterade. Felet ligger inte i mannens sätt att prata, utan att alla dessa människor inte ville något hellre än att dö just då men ingen vågade säga ett enda ord till honom. Fascinerande eller hur? Jag kan inte annat än älska hela situationen.

Nu har Far och jag börjat spela in vår musik i en portabel hemmastudio som vi köpt på oss. Jag ser verkligen fram emot att framåt sommaren kunna visa nära och kära vad det är vi gör och hur det låter. Precis likt fotograferandet är detta en bonus med skapandet-det är inte bara roligt att göra, det är minst lika roligt och spännande att dela med sig av. It´s a win/win kort sagt.

Apropå svenskhet borde alla med en gnutta självdistans se filmen "De ofrivilliga", som blev kritikerrosad förra sommaren. SPOILER: Filmen speglar genom ett par olika kapitel typiska svenska fenomen och normer/händelser på ett glasklart sätt. I en av dessa kapitel visas dramat om en ung kvinna som börjar som lärare på en grundskola. En dag blir hon vittne till hur en kollega, en äldre man, slår ett av barnen i ett förhastat tillfälle av aggretion. Hon försöker ta upp detta med de andra lärarna öppet men alla slår det ifrån sig. Hon vänder sig då till mannen ifråga men han försvarar det med att han gav ungen "en reprimand" och att om hon vill göra en stor sak av detta får hon ta konsekvenserna. Hon blir efter detta utfryst av de andra lärarna och man får inte reda på hur det går för henne.

Detta må vara en spelfilm men det speglar perfekt den försvarsmekanism som kopplas på för att skydda sin egen grupp. Nyligen såg jag en dokumentär om pedofilin inom den katolska kyrkan. Det var skrämmande och vidrigt att inse hur utbrett detta fenomen var. I en granskning i USA visade det sig att 10% av alla de präster som kollades upp hade haft sexuellt kontakt med en minderårig. Felet förklarades igenom att prästernas kuvade sexualitet fick utlopp genom detta extrema sätt och har så gjort sedan 1500-talet. Fram tills dess fick präster ha både fru och barn, men för att förhindra att prästerskapet skulle ärvas, och istället ändras, och bytas reguljärt infördes nya bestämmelser. Något man inte tänkte på (förutom att det inte sägs av gud eller jesus att det ska vara så) var att den sexuella driften var för stark och människans enkla sinne för svagt för att hålla det tillbaka, så detta har nu förstört familjers liv i ett halvt millenium. Och nu kommer det här med skyddandet av den egna gruppen in, för det visade sig att när kyrkan, efter alla dessa pedofilanklagelser, fick reda på att en präst hade gjort något sådant förflyttades den. Förflyttades. Det var ingen fråga om rättegång eller ifall prästen skulle bli av med prästskapet, nej han förflyttades bara till en annan plats där han kunde fortsätta. Skrämmande. Detta är dock precis lika skrämmande som sant och aktuellt, för detta händer här och nu. Bara i USA hålls nu över 150 rättegångar mot präster angående detta ämne, men processen går trögt för de som försöker få stopp på det, för kyrkan skyddar sina egna med de de har mycket av, pengar. Genom alla tider har kyrkan haft otroligt mycket pengar och nu används en del av det till att tysta ner/försvara och rädda pedofiler.

Själv skyller jag inte detta på den katolska kristendomen utan hur människan har hanterat den, men vad jag egentligen tycker och tänker om religioner återkommer jag om inom kort.