Jag går upp 04.30. Varje morgon. En okristlig tid enligt många, ett sätt att tänja på gränser enligt mig. Se vad kroppen klarar av. Som Göran Kropp. Efter en soligt kylig morgon i törnrossnårets tecken byts det böcker mellan jobbarkompis och mig. Hon, vi kan kalla henne Johannes(ingen nämd ingen stämd, som jag inte alls brukar säga) har en förkärlek för utomsvenska kulturer och språk, vilket får mig att börja undra över vad jag egentligen givit mig in på. Blir nyfiken och uppspelt som ett barn. När jag själv erbjuder Krakauer's Into the Wild är jag mer än nöjd, det är en riktigt bra bok som dessutom visar lite av mig själv. Ett bra val. Hon vevar fram Bolano's De Vilda Detektiverna och till en början stirrar jag bara, boken är enorm. Och helt perfekt sliten. Vattenskadad med lite fläckar. Trots sitt yttre skick fullt läsbar och tydligen så bra att trots de 720 (000?) sidorna har hon plöjt igenom den två gånger. På ett och en halvt år. Väger regalskeppet till bok i mina händer och känner i hela kroppen att detta är helt rätt. Precis vad jag behöver, exakt nu. Verklighetsflykt, inspiration, äventyr. Hinner läsa två och en halv sida innan lunchen är slut. Sliter med taggar och snår i ett par timmar till, tills jag äntligen kan sätta mig igen. Försvinna ner i Mexico City, där boken utspelar sig(till en början, har jag hört) Tunnelbanans 14 stationer blir perfekt tillfälle för att läsa tänker jag. Dessvärre också perfekt tillfälle till att prata om allt som någonsin inte intresserat någon överhuvudtaget, tycker två idioter till tjejer som sätter sig bredvid mig och jag önskar livet ur hela Stockholms lokaltrafik. Väl på bussen lutar jag mig tillbaka. Nu jävlar. Ska precis börja läsa i lugn och ro när ett kolikbarn går på bussen. Det skriker. Konstant. I tjugo minuters resa. Efter halva resan går även barn nummer två på och börjar skrika i andra änden av bussen, bara för säkerhets skull -här ska det minsann inte läsas! Väl hemma surfas sjuttio sidor igenom och jag är helt såld. Detta är vad jag kommer syssla med framöver.
No comments:
Post a Comment