MJ

Det jag tycker är en av de mest fascinerande sakerna med hysterin runt Michael Jacksons död, är att plötsligt så älskade alla honom och har alltid gjort. Michael har varit min största ungdomsidol, egentligen den enda Idol jag haft då jag alltid har haft svårt att "se upp" till andra, vem det än är. Jag började lyssna på honom i sju års ålder och har gjort det sedan dess, men det har inte gått en dag utan att jag fått försvara det. Jag började tydligen lyssna ett år efter de första anklagelser om övergrepp på barn riktades mot honom, och det är givetvis förklaringen till varför många sen dess har varit skeptiska till honom. Även jag givetvis, men jag har alltid sagt att det är hans musik, stil, dans och budskap som jag har gillat, inget mer. Att han till exempel under 90-talet spenderade mer pengar än vad någon kändis inom nöjesbranschen tidigare gjort är något som riktigt äcklar mig. Att bara spendera pengar för sakens skull är något jag riktigt avskyr.

Nåväl, vad vill jag ha sagt? Att jag i nästan hela mitt liv har fått förklara varför jag älskat Michael Jackson. Och nu när han är död och legendförklarad, vem skulle nu få för sig att kritisera mig? De som vågar stå för sin åsikt. Precis som de som tills den dag han dog, alltid sagt att de gillat honom. Jag tycker det är fascinerande hur många som vänder kappan efter vinden.

Det är även fördjävligt att alla anklagelser om barnövergrepp nu är som bortblåsta. Nog för att man över hela världen hyllar ARTISTEN Micheal Jackson, men det är klart som fan att man ska tänka efter både en och två gånger över varför dessa anklagelser riktades emot honom.

Jag har aldrig sörjt en kändis såhär mycket, jag tycker det är intressant hur hårt jag faktiskt har tagit det. Undrar just hur det går den dagen Paul McCartney går ur tiden.