Här står jag, 23:10 en söndags kväll och steker krögarpytt, med avancerad och smart jazz i lurarna. Ett spelande lika snabbt och oförutsägbart som alla dessa tankar som gått igenom huvudet över helgen-separationsångest, vrede, sorg, frustration, glädje och lättnad. Ett trassel av idéer och tankar som mest gjort mig tyst och lite tillbakadragen. Och så regn på det. Ett regn som ställde in kajakpaddling, ett regn som gjorde att människor höll sig inne och missade upplevelser, ett regn som låg som en blöt matta över huvudet. Jag önskar ibland att mitt liv automatiskt skulle pausas så fort det inte var sol. Vad sägs om det, framtiden? Fixa det nu så jag kan uppleva det när jag är äldre tack.
Undrar just hur stor skillnad det skulle vara på alla mina inlägg om detta var min egna dagbok, istället för en blogg som alla kan hitta. Samma tankar men mer våld, frustration, oregelbundet oigenkännligt, opassande och obekvämt resonemang som skulle göra mig rädd för mig själv. Ofta kommer jag på mig själv med sådant, och varje gång blir jag så glad att vi inte lever på den där planeten i Star Trek Voyager där man kan läsa andras tankar. Vad mycket man skulle få se av de sanningar som aldrig var menat att visas.
Jag vill inte se mig själv som beroende av pengar men i helgen upplevde jag en av många nackdelar med att inte ha riktigt så mycket som ibland behövs. Det är svårt att acceptera att pengar styr så mycket som det faktiskt gör.
Och den aviga jazzen fortsätter. Lugnt, hetsigt, oregelbundet.
No comments:
Post a Comment