Hösten är en förälder som har förväntningar på en. Hösten är beslutsångest och vägar som går åt olika håll. Hösten är ett betyg på hur ens liv ser ut och hur det borde se ut enligt normer och lagar. Det svåra är balansgången mellan ens egna intressen och resten av världen, att de alltid slåss likt Gott mot Ont, David vs. Goliath, MacGyver vs. Bad Guyes. Den eviga kampen som till synes aldrig tar slut, man slits mot sitt inre. Tar bort delar som man alltid brunnit för men som prioriteras bort av diverse anledningar, lägger dit andra delar som andra har men som man själv gör av anledningar man aldrig riktigt förstår. Det är ett givande och ett tagande, en flod av tankar och inriktningar, inspirationskällor och snedsteg, lekande och alvarsamma beslut. En flod man aldrig helt lyckas tygla utan alltid kämpar både för och emot på samma gång. Vissa delar man den med, vissa visar man den aldrig för. Den finns där och man slänger ner alla sina beslut i den för att hitta den på stranden längre ner, full med idéer och tankar från alla världens hörn. Det har diskuterats och funderats, man har rannsakat sig själv och öppnat ögonen för världen, blickat efter möjligheter och eventuella motgångar. Denna tankeflod har översvämning på hösten på grund av alla insikter och beslut, och likt islossning kämpar den sig fram och krossar allt i dess väg. Det problematiska är att detta tycks ligga genetiskt i huvudet, och alla kämpar med detta parallellt och tar både stora och små beslut på just hösten. Beslut som ändrar ens liv eller beslut som får en att må dåligt likt aldrig förr. Alla går olika håll, en del på stora vägar, andra vandrar upp längs smala stigar, en del sitter kvar i djupa skogar av grubblerier men en sak är har de alla gemensamt. Ibland gör man rätt ibland gör man fel, lev med det.
No comments:
Post a Comment