Sen mitten av Juli har jag ju haft en Ipod Video, som jag köpte för dyra pengar bara av den anledning att kunna ha ALL min musik på den samtidigt. Men ack, Itunes fungerade inte. Allt jag provade gjorde ingen skillnad, och till slut, i går, formaterade jag hela jävla datorn. Mest av iTunes skiten men lika mycket över allmänt dampande av dator. Så när jag fixat nyare och bättre windows upptäcker jag att jag inte hittar min kompletterande drivrutin skiva som behövs för att grafik/ljud mm ska fungera. Jaja, jag börjar installera skit och upptäcker det ena problemet efter det andra. Jag orkar inte ens dra det här. Egentligen vill jag det, och även om jag vet att ingen skulle läsa det, för att alla ska se hur cp det var. Men som sagt, det bliringe. Konstaterar mest att bara för att iTunes till slut fungerar, fungerar nästan ingenting annat. Jaja.





Nu lyssnar jag på ett band som Far fått mig att upptäcka. Det är ett svenskt band som heter anekdoten, och de är så in i helveteeeh bra. När jag upptäckte dem för två år sedan lyssnade jag på en skiva som var ganska King Crimson inspirerad, men mer kommersiell. Och sångaren är mer åt Radiohead-hållet. I alla fall så har de ett härligt mörkt vemod i låtarna som jag älskar. Jag vet inte vad det är, men det där svenska lite bittra vemodet, får mig att må så bra. Det är precis det jag gillar med Ternheim, och ibland även Kent. Jag lyssnar inte på dem vanligtvis, men det är just deras sound som jag gillar. Speciellt Ternheim, hon får mig att tänka på milslånga mörka skogar, upplysta av midnattssol och med en känsla som ger mig ett lugn som inget annat. Det var precis det jag tyckte förgyllde Norrlandsresan så mycket. Och det är något jag ibland saknar.