Candle in the wind

Ni vet när man tänker så mycket om något att man till slut inte vet om vissa saker faktiskt har hänt eller bara saker man funderat över skulle ha hänt och så vidare. Som när man drömmer väldigt starka drömmar och dagen efter inte riktigt fattar ett skit. Eller får för sig saker, som när jag gick i mellanstadiet någon gång. Jag minns att jag drömde att jag var kär i en tjej i klassen, en tjej jag knappt snackade med, och när jag vaknade på morgonen gick jag och berättade om det för henne. Jag vet inte varför jag sa det till henne, men det var nog mest som för att kolla upp att det inte hade hänt på riktigt trots allt.

Saker man går och tänker på så mycket att de blir ens verklighet till slut, eller saker man tänker på och som man tror hänt men inte har det, får mig att bli så förvirrad emellanåt. Jag kommer på mig själv med att inte gjort de saker jag alltid tänkt göra, och det stör jag mig på. Fast ibland är det bra att tänka efter -före. Att vara för-klok om man så vill. Och så ibland önskar jag att vissa saker faktiskt var en dröm, som att ännu en kompis ska åka bort. Att Em ska flytta till England är verkligen en stor deal. Få har jag så roligt med, och samtidigt ett intellektuellt utbyte som man inte har med alla. Det här kommer bli svårt att acceptera, och svårt att komma igenom. Och vad gör man då? Tänker. Mycket och länge. Dessvärre hjälper varken för-klokt tänkande eller önskan om att det är en dröm denna gång.