Idag var jag lite opepp på sing/songwriter trots det soliga kristallklara vintervädret, som för två år sedan hade betytt att jag lyssnat på Newsome en dag som denna. Men inte nu längre, egentligen aldrig igen. Nu är det annorlunda, även om saker och ting finns kvar men är på ett annat sätt. Ibland saknar jag den tiden så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är mycket känslor till den tiden som aldrig riktigt fick utlopp trots allt underbart som hände.
Jag har saknat soliga vinterdagar, om det nu måste vara snö och kallt, kan det ju i alla fall vara soligt så man kan vara ute utan att vilja skjuta sig efter en sekund. Något som däremot skulle fungera bra idag var Air - Pocket Symphony, men den skulle jag lyssna på hos Far så det fick vänta. Jag ville ha mer rock, lite mer ös, med tyngd på lite mer. Inget tungt riffande, det var jag helt enkelt inte så in the mood för. En bra blandning av något lättsmält, lugnt och rockigt alltså. Men vad? Jag drog en random twist med tummen över min älskade Ipod och snubblade fort över Aerosmith?Jag har egentligen aldrig lyssnat in mig på dem, but now was the time. Deras
balladrock med hjärteskärande sång a la Tyler, tårdrypande gitarrsolon och munspelsgung gjorde sig helt perfekt en dag som denna. Med detta i lurarna satte jag mig i bilen och gasade mot de snöbeläggda skogarna i norr. Mot friheten och lugnet.
Det blev en väldigt bra dag till slut, och nu ska jag massera min arm, kolla upp Hazmat Modini och öva lite plock på gitarren.
No comments:
Post a Comment