Field

Efter brutalös-dansande till 90 tal och festande i fredags är jag fortfarande helt paralyserad i kroppen. Träningsvärk i så gott som varenda muskel i överkroppen kommer man inte långt med tänkte jag igår och låg därför och kollade på serier och film hela dagen. När sen klockan började närma sig 18 och jag tänker något i stil med "jag borde kanske hitta på något med andra ikväll?". Men icke. Ordet 'borde' är inte direkt mitt favoritord i svenska ordlistan så istället bestämde jag mig för att gå på bio ensam. Men först behövde jag äta så ett besök i ICA var nödvändigt. Men jag hade ingen aning om vilket snusk mina oskuldsfulla öron snart skulle få bevittna.

Väl i affären går allt enligt planerna och det är dessutom inte så mycket folk(yes!). Vid datorn där man kan boka och hyra film, som är mitt i affären, har en Resident Evil 2-affisch ramlat ner på golvet. På bilden är det såklart en knappt påklädd Milla Jovovich, och helt plötsligt hör jag hur en liten tant säger till kassörskan(som är runt 20) att "ojoj, affishen ramlade visst ner här". Kassörkan förklarar att "det är minsann ingen fara, det fixar vi". "Ja hon har visst lagt sig ner hon, hon har lagt sig ner, det är nog för att det är lördag som hon har lagt sig ner!" säger tanten plötsligt. Lagon till när vi förstår vad hon menar kommer nog tanten själv på det och säger snabbt "nej men fy så jag säger!" och lägger sin hand framför munnen, ställer sig i kassan och låtsas som ingenting. Helt otroligt.



För övrigt så läste ni rätt i början, ja, jag gick på bio ensam. Inte för att jag är tragisk, utan för att jag ville gå ensam. Det är en stor skillnad på att välja att vara ensam, när man kan vara med andra, och att inte ha ett val. Jag försöker ofta få min omgivning att se hur underskattad ensamheten är, men det är ärligt talat inte så många som förstår. Hela hemligheten ligger i att man måste klara av sig själv, utan att ha någon annan runt omkring sig. För de som inte riktigt känner sig själva så bra är nog detta väldigt svårt, och man undviker ensamheten till varje pris. I alla fall så gick jag och såg Cloverfield, som var helt otroligt häftig. Den allmänna uppfattningen är Godzilla möter Blair Witch, och det är precis vad det är. Och det är så bra. Jag ska förklara. Filmen är för er som tycker att handkameran i Blair Witch inte är speciellt störig, utan ger en realistisk känsla. En känsla av klaustrofobi och som är lätt att leva sig in i. Och så är filmen för alla er som kanske inte gillar Godzilla som film, utan mer är fascinerade av monster som människan inte har en chans emot. Handkamera och monsterfilm, vem kunde gissa att det skulle bli en sån succé?